Aftonbladet – 18 augusti 1874, sida 3

VV ÄMM Hurn det i detta fall gick med Cyril, derom må läsaren sjelt förvissa sig, Hela dagen följde Mary uppmärksar.t Cyril och lät icke narra sig af hans låtsade glädtighet eller afden skämtsamwa ton, i avilken han omtalade förmiddagens tilldragelser. Efter mjådagen företog han ensam on lång promenad och såväl af hans häftiga vch brådskande steg, då han gick, kom al hans bleka, trötta utseende, då han åtsr infann sig vid tebordet, såg hon me än väl, att icke ensamhsten skänkt onom någon tröst och hugn:d. HV97, hon längtade att få säga honom ett OM, till tröst! Först mot aftonen, då mr Thornton och Harry hade gått utåt egor, fann hon emellertid detta så innerligt efterlängtade tillfälle. a De hade nu salen — fardijens vanliga samlingsrum — helt och hållet för sig sjelfva, ehuru mrs Thornton satt i den stora länstolen midt emellan eldstaden och bordet, der familjebibeln låg uppslagen just vid 8odoms förstörelse; ty ehuru mrs Thornton var den frommaste och minst hatfulla själ i verlden, valde hon alltid till läsning de strängaste stycken i bibeln. Just vid den nämnda dystra skildringen lågo hennes glasögon, hvilka, skinande och klara af söndagens extra polering, borde ha kunnat sprida ljus öfver de dunklaste ställen; men den goda, gamla fruns synförmåga var just för tillfället synnerligen svag, ty midt i förödejsen af de till undergång dömda städerna — sof hon!