Aftonbladet – 18 augusti 1874, sida 3

uppmuntrande, då Öyril, hvilken blott lån; samt hade hemtat zig, och, ännu blek oc stilla samt helt olika sig sjelf för någr: timmar sedan, med ett svagt leende vände sig till sin far och räckte honom handen Jag tackar er, far; nu är jag åter all deles bra, LÅt oss då begifva oss af. Du skall finna: dig bättre hemma i din egen bädd Det är knappt om luft härinne. Tänk icke på mig, min far; om ni och de öfriga nu gb, skall jag snart komma efter2, och rodnande blickade Cyril oroligt mot dörren, Mary, som fullkomligt hade förstått hans blick, gick tyst ut. Alla trängde sig ifriga och frågande omkring henne och hon fat tade fullkomligt huru pinsamt dot skulle vara för Cyril att bana sig väg genomden undrande och nyfikna skaran af sina förra bhårare, Pen unga fliekan hade lefvat tillräckligt länge bland det beskedliga landtfolket, för att icke veta huru det borde behandlas aon helsade de kringstående med sitt be hagliga, vänliga leende och antog en lätt. förtrolig ton, som hvar och en ansåg vara afsedd uteslutande för sig. Mr Thornton. sade hon, som visste att hans vänner skulle vara oroliga för honom, hade skickt henne ut för att lugna dem. Han var redan mycket bättre, men behöfde det största lugn och borde föras hem så ostördt och så snart som möjligt. Han har arbetat för strängt. tillade hon, sogh åsynen af alla kära väl bekanta ansigten upprörde honom för hälf. tigt, tror jag. Det är mer är besynnerligt att han kunde hålla sig uppe så länge. Medan hon talade, föråe hom de närvar rande med fig ända till kyrkogårdsporten, genom hvilken hon såg dem alla troppa af;