Aftonbladet – 18 augusti 1874, sida 3

kastade han sig åter in i sitt ämne, hel: tiden fullt medveten att hans ord ej hängd tillsammans med det, förvirrade sig i en la byrint af abstrakta hypoteser, nära på lik: ofattliga för honom sjelf som för hans Ahö rare, och genom det töcken, som alltmer: tycktes utestänga honom från den öfrig: verlden, såg han, likt drömbilder, farme Thorntons förvirrade drag och kusin Marys oroliga, sorgsna ögon; derefter gick all omkring som i en hvirfvel, han fick svindel liksom hade han stått vid branten af en af. grund; hjertat slog våldsamt, det brusade för hans öron och med en tung suck föll han framstupa. I detsamma hände sig, att den röda dynan, i hvilken han spasmodiskt gripit fast, lossnade och föll ned på Bettys oskyldiga hufvud. Hon trodde i sin förfäran, att det plötsliga bullret var ett före bud till den yttersta domen, släppte sin lur och lät sitt pustande öfvergå till ett vildt skrän. : Emellertid hade Cyril blifvit förd till sakristian och nu uppstod den vildaste oreoaR j da. De små barnen vaknade och uppstäm de en gäll kör; församlingen sorlade och rörde sig af och an. och gummorna på bän ken vid predikstolen riktade sina lurar åt alla håll; Slutligen utträdde kyrkoherden från sakristian och tillkännagaf för församlingen, att hans embetebroder endast hade svimnat och redan var bättre, men att han likväl var ur stånd att fortsätta predikan. Han uppläste derefter de öfliga bönerna och gaf församlingen tillåtelse att gå hem — något, hvaraf den likväl icke syntes be nägen att bögagna sig, ty de fleste stannade qvar utanför kyrkan, i afvaktan att någon skulle komma ut från sakristian. NB, gosse, hur är det au? -— allt gods och väl? frågade mr Thornton gladt och