Aftonbladet – 17 augusti 1874, sida 3

pr RS of FA MAMSJ BE VYUMIARe Hr Dupont anmärkte, att de björnoci Tlejontänder, som påträffats i Duruty-grottan lalldeles likna de tänder, som tyrolska, fran ska och belgiska jägare bruka bära. Har Jerinrade vidare om att de qvartärnära folk stammarna i vestra Europa bildade två all deles tydliga grupper. Den ena konstitne rad af troglodyterna med en tydligen ut präglad industri, den andra af inbyggarns på slättlandet. I en af grottorna, der de äfven begrofvo sina döda, anträffades cra nier med anledning af hvilkas ovanliga utveckling hr Virchow anmärkt 1872, att de likna cranier af hydrocephaliernas race. Enligt talarens åsigt hade dessa cranier undergått en artificiell missbildning, hvilken torde vara orsaken till likheten med hydrocephalierna. Hr Virchow ansåg, att ej någon artificiell missbildning kunde vara orsaken, utan att den progressiva utvecklingen af den intellektuella kulturen åstadkommit en variation af typerna. Hr de Quatrefages upplyste, att det var hans vän prof. Broca, som har äran af att vara den som först påpekat det inflytande, som den intellektuella utvecklingen haft på eranierna, DÅ dessa orsaker till variationer kunna framalstra nya racer, träder atavismen emellan för att förklara, genom de primitiva typernas återuppträdande, dessas fortvaro, en fortvaro som klarligen bevisas genom ett oräkneligt antal fakta. Derpå uppträdde prof. frih, v. Diben och höll ett längre skriftligt föredrag, ur hvilket vi efter D. B. meddela följande utdrag: Talaren erinrade till en början om, huru hr de Quatrefages medgifvit att den antropologiska kraniologien ej vore ännu nog utvecklad för att gifva fullständiga och afgörande svar på de i förhistoriska undersökningar oupphörligt återkommande .racefrågorna. Liksom man funnit oöfvervinnerliga svårigheter vid iakttagelserna på Europas fastlandsfolk, hade talaren äfven erfarit sådana svårigheter vid studerandet af den gvenska landtbefolkningens hufvudskålar. Huru skilja svear och goter? Huru skilja dessa från den föregående befolkningen, som vi tills vidare kunna kalla den primitiva? Talaren har undersökt hundratals kranier af den nuvarande befolkningen från alla delar af landet och alltid fannit samma form, hvilken af talaren närmare skildrades. Frih. v. Diben uppehöll sig vid dessa iakttagelser öfver det nu varande slägtet, dels emedan, såsom han sade, han ville visa att här ej funnes mer än en enda typ, med likadana kranier, som ock dessa i något varierade, dels emedan man i de förhistoriska grafvarne också funnit samma form på kranierna. Om svear och goter bildat materialierna till den nuvarande befolkningen, så lydde talarens slutsats, hafva de ej varit två racer, utan en race, äfven om de vid ankomsten till Sverige skulle hafva egt olika bildningsgrad. I afseende på de förhistoriska grafvarnes kranier lemnade talaren en mängd intressanta upplysningar, som bevisade att de egt samma form, vare sig från sten-, bronseller jernÅldern, Han nämnde bland annat, att de gamla kranierna visserligen äro mycket längre än de nu varande svenskarnes samt kunna hafva äfven några andra olikheter, men detta utgör icke, yttrade han, något utmärkande kännetecken på olika racer, endast på en utveckling, som var underlägsen den nu varande befolkningens kranier. Af 50 så dana skallar, som han undersökt, är det ock, med få undantag, omöjligt att urskilja dera olika typer än na för tiden. Skulle man någon enda gång hafva fått tag i en olikhet mellan ett par kranier, försvinner lenna åter, så snart man hunnit göra iakttagelser på ett större antal och åt dessa kunnat egna omsorgsfullare detaljundersökNing. Hvad frågan om blandad race hos oss vidxommer, gaf talaren många bevis mot åsigten lerom och yttrade till sist, att om en blandad race funnits här, hade olikheterna väl cke hunnit så helt och hållet utplånas unler den korta tiden af omkring 1800 är, som förflutit sedan svearnes hitkomst, eller ; å 4000, den högsta ålder, som kan tillskrifvas stendösen i Sverige. Målningarne 05 de egyptiska monumenten t.ex. visa oss, stt racernas karakter ej kan så hastigt utlånas. Om man således antager, att stenlösens, primitiva race vore densamma som len nu varande och att denna är den enda, unde man fråga, om denna primitiva race vore, liksom den närvarande befolkningen, len sveo-gotiska racen. Denna fråga ansåg alaren sig kunna jakande besvara, men rade ej tillräcklig tid att närmare framställa Ulla sina grunder derför. Till slut återkom talaren till en närmare edogörelse för de i de gamla grafvarna ittade kranier af undantagsform, Blanl undra i Danmark och Sverige undersökta cranier hade talaren funnit ett halft tjog ådana undantagsformer, bland hvilka fem rån Danmark och lika många från Sverige, rån och med Skåne ända upp i Vestergötand. De hafva alla hittats i grafvar från stenåldern och härstamma tydligen från en nnan race. Det är de kranier, som hrr Vilsson och And. Retzius tillskrefvo laparne, och visst är att några af dem till len grad likna lapparnes, att våra närvaande kraniologiska kunskaper icke räcka ill för att ådagalägga någon olikhet. Emelertid gifvas andra sakförhållanden, som visa att lapparne invandrat norr om Österjön, och att de aldrig bebott Skandinaviska ialfön söder om 62:a graden. Ytterligare naterialier måste derföre inhemtas, innan nan kan afgöra något bestämdt. Hr Zittel nämnde, att man i Egypten påräffat flintsten huggen af menniskohand,. Under flere månadors resa i Libyska öknen nade han, bland otaliga fragmenter af flinta, som förvittrats till följd af solens inverkan, oåträffat ett antal flintstenar, som tycktes rara huggna af menniskohand och tal. trodde utt de tillhörde ett mycket aflägset tidewvarf, Han anträffade likaledes flere af lessa flintskifvor i öknen på 20 geografiska nils afstånd vester om oasen Dachel. Ernrande om de forskningar, som anställts af arr Desor, Martins m. f. i Saharaöknen, ansåg hr Zittel, att mot slutet af den dilu