segärd. Det är nemligen hrr N. G. Sörenjen, J. Sörensen och Abr. Sörensen, som 108 KK. M:t anhållit om stadfästelse uppsjorda bolagsreglor för ett bolag med be nämning Säfveniäs aktiebolag, hvilket bolags aktiekapital skall utgöra minst 2 millioner kronor; kunnande dock berörde aktiekapital ökas med ytterligare 2 millioner kronor eller till 4 millioner kronor. Jemlikt det afgifna förslaget till ordning af bolaget skall dess verksamhet blifva att med begagnande af de skogstillgångar, som bolaget eger å eget eller andras område inom Östergötland och Småland, eller framdeles der eller annorstädes kan förvärfva, idka dels trävarnförädling och skeppning af trär i varor från bolagets egendom Säfvenäs i Ör-. gryte socken (invid. Göteborg), dels att sistnämnda egendom inrätta en anvan indu striel rörelse, hvartill sågaffall kan användas, samt dels jordbruk och skogsplanteringar B bolagets egendomar. Hvarje aktie skall lyda å ett belopp af 5000 kronor. mete —L — Amorteringslån. Kalmar stadsfullmäktiges beslut, att upptaga ett amorteringslån å 300,000 kronor för aktieteckning i jernvägen mellan Nybro station å Kalmar — Emmaboda-banan och Säfsjöströms bruk i Kronobergs län, har blifvit af K. M:t, un der vanliga kifogade vilkor, faststäldt. — Dödsfall. Den 11 dennes afled i en klder af sextiotre år kyrkoherden i Kolbäcks församling af Vesterås stift, prosten Carl Olof Odelberg, efterlemnande sju söjande, förut moderlösa barn. Prosten O. skildras af Westmanlands L. Tidn. såsom. en af stiftets utmärktaste prester, utmärkt visserligen icke genom de högsta lärdoms: prof eller de mest lysande yttre naturgåfvor, men genom en stilla och dock ständigt rastlös verksamhet. Han åtnjöt också stort förtroende af förmän och kamrater, var vid 1859 års riksdag ombud för stiftets komministrar och åren 1868 och 1869 folkskoleinspektör. Mest vårdade han sig dock om de fattiga och sjuka, hos hvilka han var en flitig och kärkommen gäst. Under kolerafarsoten i Vesterås 1853, då han der var tjenstgörande, besökte han, ringaktande egen fara, de sjuka och begrof de döda. Samma pligttrohet, som dref honom, ehuru redan sjuk och svag, till öfveransträngning i utöfningen af sitt kall, anses nu hafva kostat honom lifvet.