mindre stränghet i enlighet med det parti, hvilket tidningarna tillhöra, och enligt oartiståndpunkten uttrycker man antingen let strängaste ogillande öfver regeringen ller frikänner man henne från allt ansvar. Det romantiska skimret hos flykten börjar iu förlora anklang hos allmänheten. Man vill icke sätta tro till historien om båten, vilken, likasom drifven af öfvermenskliga krafter, en mörk natt smög sig fram under odrätt nedstupande klippor, man betviflar verättelsen om fönstergallren, som blifvit 1itböjda af en jättehand och framför allt misstror man sagan om det blodfläckade epet, som fanns bland klipporna. De som ville göra Bazaine till en heroisk och sagoik Blondin glömde hans ålder, hans korpuens och framför allt hans beteende under Metz murar; En man, som vore i stånd ill de krattproduktioner, man sätter i samand med hans flykt från fängelset, skulle rid Metz ha varit mäktig af den energi, vars frånvaro utgjorde en af de förnämsta sakerna till hans domfällande och han kulle icke ha betett sig så fegt och undallande som han gjorde inför krigsrätten. Det är derför sannolikt, att hans flykt icke rar så romantisk eller farlig som den blifrit framstäld, och hvad undersökningen oragt i dagen är af natur att bekräfta lenna ksigt. Det är icke någon synnerlig ara för misstag, om man antager, att Ba.saine, understödd af medhjelpare på ön, myc: cet lugnt lemnade fängelset vid den timme, jom han valt för att gå ombord, och att lan utan rep och att utan att sväfva i lufen öfver ett skummande haf, steg ombord båten på ett ställe, der en man, huru liet förtrogen han än må vara med sjön, unde göra det utan den ringaste fara. Slutligen skall det måhända befinnas, att Bazaine, med en cigarr i munnen och med ippsynen af en man, som vet hvart han sär, begaf sig från fästningen, då det icke ängre behagade honom att stanna der. Hitills har man icke funnit ett enda sprängdt ås eller ett enda böjdt galler och icke så nycket som en skrapa på murarne; med ett rd sagdt, ingenting som vitnar om djerfwet eller fysisk ansträngning. Figaro lemnar en del upplysningar om lågra omständigheter, som föregått flykten ich meddelar bland annat följande: Fru 3azaine lemnade S:te Marguerite för omkrig re veckor sedan, åtföljd af sina tre barn, ör att begifva sig till Paris. Ankommen lit sökte hon företräde hos Mac Mahon. Margkalken mottog henne på det artigaste ätt. Kan ni icke, marskalk, som är allsnäktig, förvandla min mans straff till landsörvisning?Marskalken svarade: Ack, nadame, det står icke i min makt. Jag är mn konstitutionel president och måste rätta nina handlingar efter mina ministrars råd ch kammarens vilja. Det är mig omöjligt tt göra det minsta för er. Jag ber er tro, stt jag beklagar detta mycket uppriktigt. Om ni då icke kan förändra min mans traff, kan ni väl åtminstone göra hans lott lrägligare. Låt honom göra promenader å ön under militärisk bevakning. Min man ir redo att gifva er sitt hedersord, att han j skall försöka fly. Äfven det, svarade narskalken, är omöjligt. Jag är tvungen utt befalla, att er man skall underkastas amma behandling som andra fångar och ag kan ej göra någon ändring i detta hänseende. Han tillade, att då Bazaine blef äld, gjorde han allt för att rädda hans lif. Om ni önskar rädda hans lif, svarade då ra Bazaine, — er gamle vapenbroders lif — skulle ni icke önska, att han skulle efva för att dö tusen gånger genom den oehandling, han undergår, och genom den orist på luft och rörelse, som plågar ho10m. Marskalken förklarade ännu en gång, utt han ingenting kunde göra för Bazaine. Genom ett telegram från Madrid underättas man om, att spanska regeringen relan skall vara erkänd af Tyskland, England ch Frankrike samt flere andra makter. Angående den fördel Spanien kan draga af itt statsskicks officiella erkännande, uttalar ig Libert på följande sätt: Saken är cke af stor betydelse. Marskalk Serranos egering har hittills sett sina representaner blifva väl mottagna hos alla utländska nakter; de hafva kunnat konferera med alla itrikesministrar, och det kan ifrågasättas, uravida titeln af ambassadör skall kunna örläna mera kraft och auktoritet åt Spajens representanter i utlandet. Carlisterne afva aldrig varit erkända såsom krigföande makt, och följaktligen blifva de olika nakternas internationella förpligtelser deamma efter som före erkännandet. Hvad rankrike beträffar, kommer dess hållning id gränsen icke att på något sätt förändras. intagligen hoppas man i Spanien, att kabiettet af statsmakternas erkännande skall rhälla en viss moralisk styrka, som kan eröfva carlisterne en del af det understöd e hittills haft, och om detta hopp skall gå fullbordan, bör man icke förlora ett enda gonblick.Rätt betecknande för förhålandet till Tyskland är tidningens slutnmärkning, att ändamålet snarare skulle runnits, om Serrano hade valt en annan reering än den tyska till att föra Spaniens alan inför Europa. Naturligtvis kan den yska pressen icke dölja sin glädje öfver jen framgång Tyskland har haft i denna ak, liksom den påpekar det förödmjukande ör Frankrike att nödgas följa sin gamle notståndares uppmaning. I Paris — skrifrer Nat. Zeit, — låtsar man som om aldrig ågot varit ivägen för Spanienserkännande; et gäller ju nu att gent emot Tysklands EN uppträdande hålla god min i elakt pel Utnämningar och afsked. K. M:t ar den 14 i denna månad utnämnt och