Aftonbladet – 15 augusti 1874, sida 2

Jpeleamarillan, stråtröfvarväsendet i Cala: brien och på Sicilien samt de mårga revolationära organisationer, hvilka stora män så ofta begagnat och små män lika ofta missbrukat — alit detta utgör blott illustrationer till en nationel tendens, hvilken är lätt att förstå hos ett folk, som så länge I blifvit förtryckt af tyranniska herrar, och I vilsefördt af dåliga lärare. Cavour hade T kanske något för brådtom, åå han lyckönIskade sina landsmän att ha gjort sig qvitt lönnmördarpolitiken. De arbetarföreningar, hvilka på senare tiden så hastigt uppstått luti Italiens större städer, äro nästan alla I baserade på någon aktivt politisk grundsats leller luta åtminstone mot kommunism och hemlighetsmakeri. För nära en menniI skoålder ,sedan varnade Mazzini de italienIska arbetarne för homliga sällskap, hvilka han förklarade oförenliga med friheten och tankens okränkbarhet; och i sensre dagar bröt han stafven öfver kommunismen eåsom oförenlig med de allmänt erkända grundvalarne för civilisationen. För tjugu år sedan beklagaie Mazzini, att den kommunistiska grundsatsen redan då delat det repubiikanska partiet i Europa och Italien 1 två läger. Detta var innan utrotandet af degamla despotierna och försvinnandet af de gamla gränserna uti Italien hade frigjort arbetarne från det förfäande trycket af en tälsamhet, hvilket endast utgör oförmåga att tro på någon förändring i de nedtryckande lifsförhållanden, som blifvit en vana. De rörelser och omstörtningar, som arbetarne i Italien, åtminstone i vissa trakter, skulle ön:kat se afslutade genom republikens upprättande, hade blott till följd en monarki, som de fördrogo snarare än de erkände den. I påfvens, österrikarnes och bourbonernes dagar brukade man i andra länder förundra sig öfver den lätthet hbyarmed man kunde åstadkomma en barnslig republikansk resning i Iialien. År efter år, månad efter månad utbröto sådana resningsförsök i små sprakande gnistor, hvilka genast släcktes... Slutet var alltid detsamma och kunde på förhand beskrifvas. En plötsll rörelse, några skott, några arresteringar oc slutligen schavotten. Så fortgick det ända vill Garibaldi, och det skulle gått så äfven sedar, om jeke Cavour infört en ny politik, som koncentrerade den italienska revolutionen uncer Piemonts skydd och fana. Men de känslor, hvilka möjliggjorde detta ständiga förnyande at hopplösa bemödanden, kunna icke ännu hafva helt ochhållet utplånats. Upprättandet af. en konstitutionel monarki på den gamla principen, med begränsad fribet och oförändrade sociala förhållanden, var en gäckad förhoppving för hundratusentals italienska arbetare, Det är derför icke förunderligt, att Internationales läror ha funnit ett gynnsamt mottagande i dessa klasser och äfven bland mazzivisterne, trots deras ledares åeigter. Om vi rätt fatta Internationales avarkiska sträfvanden, 386 vi ej något skäl hvarför de, som tro på sällskapets drömmar och lyda dess bud, skulle afhälla sig från något dåd, hur chimeriskt, galet elier brottsligt det än vore,.