Aftonbladet – 14 augusti 1874, sida 3

DOKTOR CAMERON . ROMAN I TVÅ DELAR AP GERALD GRANT, Öfversättning från engelskan AFP THORA HAMMARSKÖLD. Hon kastade brefvet i elden, och medan hon satt och såg huru det svartnade, brann och blef aska, vandrade tankarna hän till det förflutna, hvars falnade aska låg så djup på hennes lefnadsstig, att det tycktes som skulle ingen blomma der mer kunna växa. ter voro den starke mannen och barnet ensamma; åter skilde de tjocka fängelsemurarna dem från hela den öfriga verl den. Hon häller sina armar kring hans hals, hans hutvud hvilar mot hennes nakna fina axel, då cellens tystnad plötsligt störes af hans ångestfulla jämmer. Han sluter henne närmare intill sig. De bittraste samvetsförebråelser hemsöka den olycklige vid tanken på allt det elände, som hans brott skall samka öfver hans barn, O, förfärligt! förfärligt!s hviskade Caroline, medan hennes vidöppna ögon stirrade framför sig; som hade hon skådat en asans syn; skall jag då aldrig kunna lära mig att glömma? Skall ingen ny känsla förmå utplåna detta rysliga minne? Min far! — min arma, älskade far! — du som, huru menviskorna än må ba dömt dig, för mig var det käraste i verlden — som äl) Se A. B. JB 178—181, 184 och 185,