Aftonbladet – 12 augusti 1874, sida 3

landen. Hvem kunde misstänka en våld sam död? Hans arfvingar gjorde det ej de båda läkare från London. som genon telegrafen tillkallades af doktor Westhorpe gjorde det ej, icke heller juristerna, son visste att det fanns ett testamente på fen tusen pund. Caroline gjorde ett ögonblicks uppehåll Hon hade hittills talat fort och i en bitte ton, men då hon nu åter började, var de med klar, låg röst och hvarje ord från hen nes läppar ljöd med pinsam tydlighet. Men doktor Westhorpe hade en medhjel pare, hvilken han behandlat som en sor alltifrån den dag, då han som en fattig och öfvergifven yngling en qväll knackade på hans dörr. Från den dag, då slumper förde den öfvergifne husville ynglingen til vår stora fabriksstad, egde han ett hem en lärare, en vän, ja, mera än vän — el fader! Har ni hört, mr Thornton, berät telsen om huggormen, som fick värme vic den fattige mannens härd och skydd vic hans bröst? Icke! Då har verlden änn riycket att lära er. Doktor Westhorpe ble anklagad för mord på den gamle girig mannen, som testamenterat honom fem tu gen pund och angifvaren var den mannel som hade kallat honom — fader! Ja, de var han som förrådde honom; det var hal som lugnt trädde fram och genom falsk ec mördade sin välgörare. Doktor Westhorp förklarades skyldig — galgen restes — åoktor Westhorpe var min farl!s Då bon uttalade de sista orden, fram bröt ett ofrivilligt rop af fasa från Harr, Thorntons läppar: Stackars Hal! Förgäfve: hade han bemödat sig att fatta meninger det föregående; hvad hade huggorma! eller den beryktade brottslingen, dokto; Westhorpe, att göra med honom och hans