Aftonbladet – 12 augusti 1874, sida 3

hjertans kär? Så mycket större blef derför hans förfäran, då de olycksfulla orden i all sin grymma, hemska betydelse föllo öfver honom. Uppväxt på landsbygden bland enkla hvardagsmenniskor, var brottet för honom en vidunderlighet — något alltför oräsligt att kunna vara verkligt, och att ien flicka han älskade skulle vara dotter af en förbrytare, en afrättad mördare, före föll honom som en ryslig mara, hvilken för en stund förlamade alla hans förmögevhe: ter, till och med tankeförmågan. Ett töcken lade sig öfver hans ögon, men genom töcknet, liksom i en dröm, såg han Carolina Drugh långsamt resa sig från stolen, närma sig honom på några få stega afstånd och stanna midt i det klara skenet från sldstaden. Hennes ögon glänste fasansfullt af mörka, stormiga lidelser; svagt framhviskade, och liksom hade en gäckande ande yttrat dem i ett aflägset fjerran, ljödo kter för hans öron orden: Jag skall bli er hustru, mr Thornton, om ni vill hafva mig. En långvarig tystnad uppstod; derefter hördes åter Carolines låga, lugna röst: Jag läser ert svar i ert ansigte. Ni har beslutit er så, som jag visste att ni skulle göra det, och ni har fattat det beslut, som var bäst — som jag skulle besvurit er att fatta, om jag varit er syster. Ert namn är aktadt, ert lif lugnt. Må de alltjemt förblifva så, mr Thornton, och tacka Gud, att ni så lyckligt undgått faran, ty om blott ett ögonblicks vetskap om min olyckliga hemlighet så mäktade öfvermanna er, var det ju omöjligt att ni skulle förmått bära den hela ert lif igenom! Kanske det är er farg välsignelse, er mors böner, som hafva räddat er från denna pröfning. Gud vare med er! sÖfverväldigad af stridiga rörelser,ihade