Aftonbladet – 12 augusti 1874, sida 2

möta med ett kabinett Magne-Fourtou. Vi behöfva knappast fästa uppmärksamheten derpå, att denna tolkning är föga sannolik. Provost de Launay är anhängare af septennatet, och härpå beror troligen det understöd, regeringen gifver honom. Näst efter detta val är det i synnerhet vid Frankrikes förhållande till andra makter, som den allmänna uppmärksamheten fäster sig, och tidningarna omtalade redan för ett par dagar sedan, som en sensationsnyhet, den af telegrafen i går meddelade underrättelsen, att tyska regeringen tillkännagifvit för den franska, att hon ämnar erkänna Madridregeringen. Sistnämnda regering har nyligen tillställt sina diplomatiska agenter i utlandet ett cirkulär i syfte att för Europa framställa de grymheter, carlisterne föröfvat, och för att rättfärdiga de åtgärder, som hon ansett sig böra vidtaga för att göra ett slut på dessa gräsligheter. Dessa åtgärder äro visserligen mycket stränga, men de dåd, mot hvilka de riktas äro också af en ryslighet, som öfverträffar all beskrifning. I cirkuläret göres ingen hänsyftning på nödvändigheten af en europeisk intervention, hvilken utan tvifvel skulle bli mycket ogynsamt mottagen i Spanien. I depeschen förekommer emellertid ett mycket försigtigt, men icke dess mindre bestämdt yttrande om den hjelp, sem Frankrike indirekt skulle ha gifvit carlismen. Hertigen af Decazss har med anledning häraf skysdat att besvara det spanska cir kuläret uti en not, stäld till Spaniens sändebud i Paris. Noten, hvars ordalydelse ännu icke är känd, resumeras omständligt at Times korrespondent i Paris, Hertigen af Decazes påminner om att Frankrike alltifrån krigets utbrott gifvit Spanien bevis på sina sympatier. DÅ de kartonalistiska upprorsmakarne voro i besittning af Carthagena, återgaf Frawkrike åt den bastående regeringen Numancia, hvilket insurgenterna bemäktigat sig. Dess hållning gent emot carlisterne är lika fri från alla förebråelser, Så snart inbördeskriget utbröt i norra, delen af provinsen, ökades tullmanskapet vid gränsen och en militärkordong uppstäldes längs Pyren6erna. Spanska regeringen, säger Decazv.s, har säkert icke glömt den öfverenskommelse, som träffades mellan befälhafvaren för divisionen Bayonne och guvernören i San Sebastian, och hvilken bestämde de punkter, som de båda ländernas beväpnade styrka skulle besätta. Endast Frankrike har uppfylt denna förbindelse, under det spanska myndigheterna, vare sig att de ej ansett denna åtgärd nödvändig eller ej egt medel att verkställa den, hafva alldeles uraktlåtit att besätta de ställen, som de ktagit sig att hålla bevakade. Franska regeringen, som på sin sida af gränsen hållit god uppsigt, kan derför icke göras ansvarig för den lätthet, hvarmed carlisterne kunnat föra vapen och ammunition till krigsskådeplatsen. Decazes påminner derefter om dekretet af 18 Mars 1873, som förbjuder all utförsel af krigsförnödenheter till Spanien. Detta dekret har blifvit tillämpadt gent emot regeringen i Madrid, under det talrika beslag blifvit gjorda till skada för carlisterne. För öfrigt är det styrkt, att dessa senare hufvudsakligen sjöledes få sina behof uppfyllda och detta till och med genom spanska fartyg. Det är från Fontarabie, Behobie och Irun, allt orter, som utan afbrott varit i de republikanska truppernas våld och som ständigt varit besatta med garnisoner af 700—800 man, som de talrika farkoster utgå, hvilka mottaga sin last i öppna sjön. Regeringen i Madrid, som befallt en undersökning om denna sak, är icke okunnig om, att den agent, som verkställt denna undersökning, har af gifvit ett ampelt intyg om de franska myn digheternas nit och vaksamhet, och helt nyligen har underprefekten i Bayonne officielt och i spanska ministårens namn erhållit en tacksägelseskrifvelse för sin vaksamhet, Hertigen af Decazes slutar noten med en försäkran, att de instruktioner, som genom cirkulären af den 16 Mars och den 22 Mars och 30 Jani detta år blifvit gifna prefekterna uti departementen vid Pyrenberna, skola komma att på det strängaste tillämpas. I Italien har nyligen en del arresteringar egt rum, som i synnerhet tyckes hafva träffat mazzinisterne, och som på det hela sprider ett egendomligt ljus öfver det sätt, hvarpå den liberala italienska regeringen respekterar yttrande: och samlingsfriheten. Sålunda meddelas från Ravenna, att myndigheterna derstädes upplöst alla politiska sällskap och föreningar. Det tyckes också skola komma att sträcka sig till de andliga föreningarna, ty styrelsen för den i Bologna bestående föreningen för de katolska intressena har funnit sig föranlåten att i en rundskrifvelse varna alla sina filialföreningar och råda dem att sätta alla sina hemliga papper i säkerhet, De i Remini arresterade italienska demokraterne offentliggöra en med 28 namn försedd protest mot den godtycklighet, hvarmedman förfarit mot fria medborgare. Undertecknarne af denna protest ådagalägga, att de hade samlat sig den 2 Aug. i Remini för att öfverlägga om den hållning, deras parti borde intaga gent emot de brännande politiska frågorna och valen. Till samlingsplats hade de valt Casino Ruffi, hvarest man samlade sig vid middagstiden. Knappt hade en timme förgått och förhandlingarna börjat, innan huset blef omringadt af karabinierer och polisbetjenter. Officerare och soldater inträngde från alla sidor i salen och förklarade för de i allt lugn öfverläggande medborgarne, att de i lagens namn voro arresterade och måste underkasta sig en undersökning, som företogs i deras egna hem, På fråga, stäld till regeringens agenter, i hvilkeng namn de tillvägagingo på detta sätt, fick man endast det svaret, att de hade fött sina order. Emot ett sö väldsamt beteende var naturligtvis hvarje till de underordnade stäldt ord förgäfves, Namnen på deltagarne i mötet antecknades och protokollen öfver den började förhandlingen konfiskerades. Hvar och en af de närvarande måste underkasta sig en noggrann undersökning, hvilken emellertid icke ledde till något resultat. Likaledes anstäldes husvisitationer, som icke heller lemnade några positiva bevis. Under hela dagen vågade ingen lemna sitt hem: det var ett c mm ct Oh fc nå ad In oc Mn