Aftonbladet – 11 augusti 1874, sida 2

I sitt bref för förliden torsdag lemnar Times korrespondent i Psriz, med anledning at natioaalförsamlingens ajournering, en ganska piquant skildring frän kulisserna af den parlamentariska skådebanan. Denna skildring, hvilken utgör ett icke. betydelselöst) bidrag till dessa dagars franska politiska historia och hvilken i sin mån sprider ljus öfver skälen till den envishet, med hvilken vederbörande sätta sig emot försöken att få den närvarande intet representerande församlingen upplöst, lyder i öfversättning sålunda: Nationvalförsamlingen åtskildes tvärt i går afion under protester från venstern och bifall af högern. I fyra månader skall Versailles vara stumt och döft, och främlingar, som besöka det kovgliga slottet, skola icke kunna fatta hura så usla föreställningar konnat blifva uppförda på den mest tjusande teater i verlden. Detta är mycket säkert de sista ferier, denna församling skall åtnjuta. För sista gången skola dessa hederliga landsortsbor, okända till dagen för sitt val, af sina valmän höra sig kallade monsieur le deput6. Ty detär ett faktum, som icke kan döljas, att många af dem, som stiga af vid sina stationer, vördnadsfullt mottagna af massan, helsade af mairen, hugnade med tal af skolmästaren, skola icko åter segrande uppdyka ur deza Paxrdoras ask, som kallas valurnan, De skola en gång till återvända och taga sina platser i Versailles-teatern. De skola ännu en gång deliaga i detta invecklade spel, det enda hvars invecklade mekanism de förstå, och hvilket består uti att lägga en hvit eller blå biljett i omröstnivgslädan. Och sedan skall det bli slut Härpi för lång tid, kanske för alllid. Man kan förstå, hur en känslig själ skall lida af den tavken, att han icke längre kommer att vara en af nationens suveräner, att han icke längre kommer att betraktar af dessa inhemska eller exotiska skönheter, och att diplomaterne icke längre skola fråga om hr N. N. har tagit en hvit biljett, som betyder ja, eller en biå, som betyder nej. Denna operation har blifvit gjord så lätt, att de deputerade hvarken behöfva anstränga hufvud eller själ för att förvissa sig om huru de böra votera; han behöfver icke en gång ha hufvud eller själ för avt votera rätt, och om Vaucanson äanu lefde eller hade skicklige imitatörer, skulle han kunna fabricera en Versaillesdeputerad, som icke lemnade något öfrigt att önska med afseende på korrekt votering, Då metoden är så enkel, är det verkligen underligt, att de deputerade icke antaga den, ty den består endast uti att votera ja, då en deputerad af eus eget parti föreslår något och att votera nej, då förslaget utgår från en deputerad af motsatta åsigter, En hvar har vid början at diskussionen sett deputerade, hvilkas både argument och hållning voro alldeles okända, säga till deputerade bredvid dem: Det är ett förslag af venstern, rösta hvitts, eller det är en plan af högern, rösta blått,, eller tvärtom. Med ett så lätt uppdrag, hvilket ieke kostar någon ansträngning och hvilket bringar på en gäng amseende och inflytande, är det lätt att förstå, att en öfvertalig deputerad skall fälla bittra tårar vid tanken på nästa val Han har sutiit åtta månader i Versailles sloit. Hvarje dag erhåller han med iltäget 25 bref från sitt arrondissement. Tjugufyra af dem äro lika; de uttrycka samma id, samma fordran; äfven handstilen är lika, En påminner den deputerade, att hans korrespondent behöfver en syssla vid accisen; en vill bli postmä stare, en vill ha en pension, en önskar en väg till sia egendom, en vill få honom ådömda böter afskrifna 0. s. V., 0. z. V. Jag har verkligen med mina egna ögon sett ett bref från en inflytelserik valmans hustru, som bad cher depute förskaffa sig. mönstret till en kinesisk par dessus, Bom hon satt anpnonserad i en modetidning, På tjugufyra af dessa bref gitver deputeraden följande stersotypiska svar: Min bäste he:re, min bästa fru! Jag har besökt ministern, eller kabinettschefen, eller departemontsdirektören, eller afdelningschefen. Er angelägenhet har nt sigt och är under öfvervägande. Det är hopp, att ni skall lyckas vid första ledighet. Ministern är gynsamt stämd, Jag har icke för ett ögonblick förlorat ur sigte er angelägenhet, Täflan är olyckligtvis ofantligt stor. Platsen bsgäresx från tjugu olika häll, men lita på min hängifvenhet. Framför mina helsningar till er kära familj o. 8. v. Tjugufyra korrespoadenter sffäråas med ord, De äro nöjda. De vänta, de hoppas; och när de nya valen ega rum, rösta de åter på samma deputerade, emedan de känna bonom, emedan han redan börjat att taga hand om deras angelägenhet, emedan han skall fortsätta med mått och steg, som äro nära att lyckas. Men det är icke lätt att besvara det tjugufemte brefvet. Korrespongonten börjar sed att underrätta mr le deputå, att valmännen i hans distrikt ännu : gilla det val, hvilket korrespondenten gjorde genom att råda dem att rösta på deras nuvarande deputerade och att han utöfvar allt sitt inflytande för att bestämma dem för samma val nästa gång. Mitt inflytande, tillägger han, har dock något förminskats, sedan man funnit, att den belöning, hvilken ni lofvade för mina bemödanden, ännu ieke blifvit mig erbjudar, och mitt inflytande hos er betviflas naturligtvis, då man finner att jag icke kan utverka något ens för min son. Detta bref, hvilket jag anför ordagrant och hvilket noder en skickligt anbragt hotelse, gör anspråk på jag vet icke hvilken plats för korrespondenters son, sprider ett moln öfver den okända deputeradens lngna himmel. Han måste gripa sig av; han mårte bevisa att han gripit sig an. Han måste åtminstone erhålla ett svar, ett löfte, ett hopp, om han ieke skall för alltid förlora sin infly;elserike valmans ynnest. Den stackars karen, vanligen så lugn, så hörsam sit: partis vefallningar, ses efter att förgäfves ha besökt antichambrerna och de ministeriella mbetslokalerna vakua upp ur sin kroniska ömnaktighet och rösta hvitt, då han borde östa blått och blått då hans vanliga leda e har uppmanat honom att rösta hvitt. Jenna oförutsedda förvandling framkallar in sällsam verkan, De som ständigt seti onom rösta kurna knappast tro sina ögom rögor göras: man tror att ban är sjuk ch om det fortfar ännu litet på samma sätt, kall man skicka efter en läkare, Det är örst då, i det kritiska ögonblicket, som han örklarar sig, Han klagar öfver sina miss yckade bemödanden, han tillvitar kabinetet otacksamhet och utstöter halfqväfda hoelser. Man blir ifrig att lugna honom; an får hvad han begär eller något dylikt. Ian telegraferar till den inflytelserike valannen och sedan stör ingenting bans lugna arlamentariska lif; han har åter blifvit abinettets atöd och sina kollegers Benjasin. Då ministrarne anfallar, utropar han red djup öfvertygelse: Till ordningen! Jet är skamligt! Slut på debatten, slut på ebatten! Votering! Till frågan! och dessa ch andra dylika rop utstötas från hans ter ministeriella bröst. Det berättas i ans distrikt, att han får hvadhelst han egär. Hans afbrott anföras. Den ioflylevin Ae Hyr a mn vt Sö FÖRR nd. TN den NR OM a I I MR HA Mr hr SR Mr vw R rr je AO jr