Aftonbladet – 10 augusti 1874, sida 3

Det andra nordiska skolmötet. IL. (Från Aftonbladets korrespondent; Kristiania den 6 Aug. Trots den temligen ansträngande utfärd till Frognersätern, som ett flertal af deltagarne i skolmötet i går afton företog på apostlahästarne, och hvarunder det väl var rikare på tillgång på själaspis och vackra utsigter, än på lekamlig vederqvickelse, infann man sig dock i morgse på den bestämda tiden kl. half 9 mangrannt i Klingenbergs festsal för att öfvervara, eventualiter deltaga i förhandlingarna, hvilka denna dag, under den danske öfverläraren Kraibergs ordförandeskap, först skulle vända sig omkring frägad: Tillfredsställa nutidens skolor anspråket, att menniskans själsoch kroppskrafter böra utvecklas samtidigt? Skolinspektorn Uddgren från Göteborg talade i ett längre, varmt och anslående anförande för nödvändigheten att mer än hittills tillgodose äfven den: kroppsliga utvecklingens kraf, skildrade det utmattade, ö!veransträngda tillstånd både i afseende på kropp och själ, hvari yvglingarne ofta lemnade akolan för universitetet, åberopade det sorgliga faktum, att en märkligt stor procent af dårhusens befolkning tillhör de gtuderande klasserna, och anmärkte, att äfven den andliga sidan af uppfoitringen hade behof af en mer harmonisk ledning, så att man icke, säsom nu ofta sker, uteslutande lade vigt på minnets utbildande, utan derjemte läte det vara maktpåliggande att utveckla de ungas vilja, på det att de icke blott må kunna veta hvad som är rätt och godt, utan äfven få en varm och lefvande båg att handla derefter. Den härigenom inledda debatten om denn2 fråga fördes med ett enda nadantag utes-utande af svenske talare, nemligea lärarne Liljegren, Embring, Cederqvist och J. F. Ber, zeminarieadjunkten Albert Segerstedt samt lektorn Oscar vor Rancken från Finland. Ehuru ivgen af lesse fullt underskref den mörka skildring Mt det nuvarande tillståndet, som Uddgren hade framställt, var det likväl icke heller någon, som icke lifligt erkände sakens utomordentligt stora betydeise och den pligt, som ålåg skolans lärare att vaka öfver, att icke en öfverdrifven vigtlades på förståndsaitvecklingen. Beträffande folkskolan tyck;e8 man vara öfverens derom, att åtminstone för närvarande i detta afseende ingen fara är för handen, då barnen der alltid få uilkomligt tillräcklig kroppsrörelse genom det deltagande i föräldrarnes arbete och sysslor, vid hvilket de från sin tidigaste ilder äro vana. En enda talare menade, att det äfven vid elementarläroverken var tillräckligt sörjdt för saken genom den der pÅbjudna gymnastikundervisnisgen, men att le skolor, der största faran för öfveransträngning och ensidig utveckling fanns, voro skolorna för den qvinliga ungdomen Mt de mer förmögna samhällsklasserna. För sfrigt snuddade debatten in på flere i sampaud med saken stående praktiska frågor, ex, om gymnastikundervisningens metod, det att man på några håll anmärkte att len redan frän början borde bedritvas mer ackmessigt samt i förening med vapenöfringar, hvaremot andre menade, ait den neldra borde söka sin anknytningspunkt i varnens lekar och få arta sig på ett mer ritt och otvunget sätt. Utan att antaga någon egentlig resolution åsom afslutning på denna i det hela meå nycken sakkunskap, moderation och skicklig!et förda debatt, i det att ordföranden åtjöjde sig med att framhålla enigheten derom, tt en harmonisk utveckling af kropps och jälskrafierna förtjenade skolans högsta uppnärksamhet, gick man pu öfver till frågan om skolans och lärareståndets yttre vilkor i de jordiska länderna, hvarom öfverläraren Krejerg höll det inledandeanförandet. Med lt erkännande af hvad som på de senare ren i alla de tre nordiska länderna blifvit iträttadt för skolans förkofran, menade han lock, att hon ännu behöfde icke så litet mer f sina båda hufvudvilkor: tid och penninsar. Föröldrarne ivåste egna mer tid ät illsynen deröfver, att barnen förheredåe sig ill skolundervisningsn; skolan kunde önska, tt konfirmationen, hvilken ju vanligen at Iutar skolgången, blefve uppskjuten till ylida 15 elier 16 år, men då detta välicke är kunna resliseras, borde man företrädesis se till, att de år, då kon hade barnen ill sitt förfogande, blefve väl använda till n oafbruten skolgång. Nu är det väl så, tt för de fattigare föräldrarne är det icke ågon lätt sak att låta barnen ständigt boöka skolan, då deras hjelp kan benöfvas åde vid sysslorna i sjolfva. hemmet och till okomst genom annat arbete; men här meade talaren, att de fattiga föräldrarne kunde rhålla ett understöd af staten, hvilket hölle em skadeslösa för den förlust i arbetsför-) jenst, som de ledo derigenom att deras barn er regelbundet gingo iskolan, Kunde man ärigenom och genom en strängare kontroll fver skolgångsförsammelserna få en jam. are och mer dafbruten skolgång, vora mycet vunnet. Beträffande det andra, som sko mm bshöfde: penningar. så var det mycket, vartill de behöfdea. Först och främst till ; kolhusbyggnader, rymliga, trefliga och luf ga, till och med om det icke var sådanal alatser, som man kunde få seinågra större i. täder och der man onekligen kunda få inrycket, att det var någon öfverdrift irikt. ing mot öfverflöd. Vidare kunde man ön-! ka goda bostäder ät lärarne och lärarin . orna, trädgårdar vid skolorna, stora lek-) latser, gymnastiklokaler och framför allt ere lärare, så att icke hvar och en särkildt fick en så orimlig skara att bölla till ) yn öfver, som nu vanligen är fallet. Slut) gen framhöll han med mycken bestämdhet. nspråket på en så pass tillräcklig aflöning! t lärarne och lärarinnorna, att de Vorg bejade från bekymmer för sin ärköfnst, till: sättning hvarför stater då ookså med skäll. unde begära, att ae helt och hållet egnade! 8 åt sitt kall I skolans tjenst. Anföran: et, af hvars innehåll här endast några hufutmoment äro antydda, vann allmänt bifall, ! varför ingen vidare diskussion uppstod om l enna fråga. Euiigt programmet skulle man nu ha öfver-: He. I duk san Am Brink le une en on å I Då