Aftonbladet – 10 augusti 1874, sida 2

deg till omkring kl. 12, då bataljonen uppställdes i öppen fyrkant nedanför kårens vanliga rastställe, Strax härefter anlände öfverståthållaren frih. af Ugglas och emot: togs af skarpskytteföreningens styrelse, hvarvid dess ordförande, kaptenen G. W. von Francken önskade öfverståthållaren välkommen och för honom föreställde styrelsens ledamöter. Sedan öfverståthållaren blifvit af styrelsen ledsagad inom bataljonens fyrkant och öfverbefälhafvaren utbragt ett, Gud bevare öfverståthållaren förrättades af plutonchefen Lindberg en kort fältgudstjenst, hvilken afslutades med psalmen: Vår Gud är oss en väldig borg. Öfverståthällaren framträdde nu imidten af fyrkarten och yttrade med klar och kraftig stämma ungefär följande: Det är med verklig glädje jag omfattat detta tillfälle att helsa Stockholms frivilliga skarpskyttekår. Fjorton år hafva nu förflutit, sedan i vårt land den rörelse började, hvars frukt blef de öfver allt uppstående frivilliga skarpskyttekårerna, och som hade sin rot i kärleken till fosterlandet och dess oberoende. Väl har denna kärlek alitid varit stark bos svenske män, men den framträdde då, under inflytelsen af vissa yttre förhållanden, med mera värme och kraft än eljest. Sedan dess har intresset för frivilliga vapenöfningar i flere delar af landet något minskats. Så mycket mera glädjande är det att finna, det Stockholms skarpskytteförening fortfarande med allvar och mit söker att vinnlägga sig om färdighet i vapnens bruk. Vigtigast härvid är skjutskickligheten. Ofta hafven I hört de kända orden: -säker hand och säkert öga. Det är dock icke blott då faran hotar, som dessa regenskaper erfordras. I alla lifvets förhållanden gäller det att nafva säker hand och säkert öga, och den sjelfständighetskänsla som höfves hvarje verklig man, i hvilken ställning i lifvet han än må befinna sig, den framkallas och stärkes genom intet så mycket som genom det trygga medvetandet af egen kraft och egen förmåga att värna sitt oberoende och sin sjelfbestämmelserätt. Derför är den manliga öfning, som leder till skicklighet i skjutkonsten af största vigt och betydelse. Detta hafva konung och riksdag också insett och beviljat medel till belöningar åt de skickligaste skyttarne inom Stockholms skarpskyttekår. Det är dessa belöningar jag nu går att utdela, men innan jag det gör, uppmanar jag eder att med mig höja ett: Gud bevare konung och fädernesland! Prisen bestodo af 16 st. bakladdniagseller 8. k. Remingtons-gevär af 1867 års modell och hade inköpts för de at staten detta år anelagna medel. Pristagarne, com derefter af styrelsens sekreterars uppropades, voro: Skarpskytten vid 2:dra kompaniet R. Carlsson för uppnåida 61 points, d:o vid 3:dje d:o B. J. Blombergsson för 61 d:o, vice korporalen vid d:o d:o C. W. Andersson för 58 d:o, akarpskytten vid d:o d:o C. M. Molin för 58 d:o, d:e vid d:o d:o E. Ingman för 57 d:o, d:o vid d:o d:o O. Lönngren för 55 d:o, d:o vid 4:de d:o A. J. Andersson för 55 d:o, troppehefen vid 1:sta d:o C. W. Burman för 54 d:o, skarpskytten vid 4:de d:o J. Watz för 54 d:o, d:o vid 1:sta d:o OC. F. Nilsson för 53 d:o, d:o vid 2:dra d:o N. Osberg för 51 d:o, d:o vid 1:sta d:o J. Pettersson för 51 d:o, d:o vid 4:de d:o K. Holm för 50 d:o, bataljonens förste fanförare E. F. Dreborg för 50 d:o, korporalen vid 1:sta kompaniet E. Andersson för 49 d:o, och skarpskytter vid 3:dje d:o E. Ericsson för 49 d:o, Sedan prisutdelningen försiggått, defilerade på plutonkolonn kårens kompanier för öfverståthällaren, hvilken till sist framgick till fronten och aftackade kåren. Efter det sblunda fördelning af statsprisen egt rum, blefvo at ötfverbefälhafvaren inför bataljonen utdelade: ,1:0) ett remingtons-gevär, bekostadt af 4:de kompaniets medlemmar och afsedt för den at kompaniets rekryter för året, hvilken derunder vid skjutning å föreningens skottbanor ådagalagt största träffsäkerhet; detta pris tillföll hr Lundmark; 2:0) eti gevär af samma modell, skänkt af f. d. 2:dra kompaniet medelst räntan å ett för ändamålet deponeradt kapital; hvilket pris erhölls af br Lundin, tillhörande np. v. 2:dra kompaniet; samt 3:0) tjugo kronor, af enskild person förärade till den bland 4:de kompaniets medlemmar, som uder årets lopp för samma kompanis räkring anskaffat högsta antalet rekryter; och hade åsnan belöning tillerkänts korporalen CederErg. Efter on timmer rast anträddes återmarschea till staden, der kåren at öfverbefälhafvaren i vanlig ordning aftackades.