Aftonbladet – 8 augusti 1874, sida 3

Jag fruktade så mycket, att ni skulle anze mig alltför djerf, emedan jag skref på det sättet, men ni sade att ni snart skulle lemna oss och jag kunde icke låta er fara, utan att räga er hvad jag hade på hjertat. Jag visste att ingenting kunde gå bra på det gamla viset, då alla mina tankar voro upptagna afer och då jag, i stället för att tillse arbetet vid egendomen, ständigt vandrat omkring i trakten, bara i en förhoppningen att få se en skymt af er och ofta — men det vet ni nog redan; hvarför skulle jag då stå bär och prata vidare om saken? Derför tänkte jag det vore bäst att på ett ellor annat vis få saken afgjord — det Pi. stås att jag menar: på det rätta Sätt, ty bryr ni er om mig bara hälften mycket som jag tycker omer, så kap tag icke inse, att vi ha någonting att vänta Då Här tystnade han, dels f:5att bemta andan, delsi hopp om att örnimma något grå af uppmuntran. Det förra lyckades. aet senare icke. Miss Drugh upplyfte plott för ett par sekunder till hans ans igte de mörka, forskande ögonen, hvilktycktes blicka bortom honom och in cpället af hans ord, till någon troligt:s snart inträffande hän. delge. ; 20, ust Drugh, började åter, brådskande Ola Upprörd, hennes unge tillbedjare, jag vet att ni står vida öfver mig och min familj, men om ni gynnsamt ville upptaga mitt anbud, skulle min enda tanke blifva att göra er lycklig; ja, det försäkrar jag er. Jag är alldeles oberoende, ty då j gifter mig, får jag af min far den der gör den på kullen, som ni härom dagen tyckte låg sk vackert,