Aftonbladet – 8 augusti 1874, sida 3

fann ingenting annat än en tom tunna. Han bultade på väggen och ropade. Omsider inträdde tvenne män, med näsdukar knutna för ansigtet i stället för masker. Dessa hotade att mörda konom om han gjorde något väsen. Han lofvade att förhålla sig tyst, bvarpå de gåfvo honom något vatten och en kopp kaffe. Dernäst bands han och en duk knöts tätt öfver hans ögon. Chloroform stänktes derpå öfver hans kläder och han bars ut till en vagn, som straxt rullade bort. När han dernäst kom till någon besinning, befann han sig i Spruce Street nära Triboune-byggnaden. Detta var omkring klockan ett på onsdagsmorgonen. Med tillbjelp af polisen fördes han då till Hudnuts apotek i Herald-byggningen, der han erhöll någon förfriskning och tillråddes att gå hem, hvilket han återigen med polisens tillhjelp lyckades göra. Här alftog han sina af chloroform genomdränkta kläder, gick till sängs och sof till onsdagseftermiddagen. Då först vaknade ban till full sans och till medvetandet om, att icke allenast alla hans diamanter utan äfven hans ur, riagar, skjortoch armknappar voro sin kos. Värdet af hvad han förlorat uppgår till sexton tusen dollars. Polisen har ingenting kunnat uträtta i fråga om att återfå det förlorade eller uppspana tjufvarne. En enskild detektiv-agentur tror sig dock vara dem påren. Så ungefär berättar Newyork Herald denna historia, för hvars sannfärdigbet vi dock icke ega några garantier. P. S. Polisen i Newyork har nu, skrifves det från Newyork af senare datum, med bevis ådagalagt, att svensken Charles Andersson — som sagt sig vara sjökapten, påstått sig hafva egt diamanter till högt värde, att ha blifvit bedöfvad medelst kloroform, plundrad o. s. v. — aldrig hetat Andersson, aldrig varit sjökapten, aldrig egt några diamanter, antagligen heller icke varit bedöfvad, undantagandes af whisky 0. 8. v. Han her under falska uppgifter nyliren blifvit gift inom en aktad familj, och naturigtvis är han nu försvunnen.