Aftonbladet – 8 augusti 1874, sida 3

sLampan, nej tack, jag tycker om skyraningen. Då jag vill ha ljus, tänder jag henne nog sjelf Värdinnan lemnade rummet och Carollna vände sig ånyo till fönstret och följde med biicken aftonens skuggor, hvilka, mörka och tysta som nattens ardar, emögo sig längs trädgårdsmuren. Huru stilla allt var der ute — huru lugnt! Hon tryckte pannan mot fönsterrutan och suckade djupt. Raska steg hördes närma sig på gångstigen; den hårda, frusna marken gjorde dem tydligt hörbara; gårdegrinden öppnades häf tigt och Harry Thornton hördes fråga efter miss Drugb, men ej den ringaste rodnad eller vexling i ansigtsuttryck skulle kunnat märkas hos benne, då hon lemnade sin plats vid fönstret, och de tankar, som i denna stund rörde rig i hennes siäl, vorg näppe: ligen at det slaget, man skulle väntat hog en ung dam, som väntar en vacker tillbedare. i Han kommer naturligtvis! Jag visste att han skulle göra det, Nåväl, det är så godt att saken på ett eller annat sätt snart blir afgjord. Det gör mig ondt om honom — verkligen ondt, men det kan ej hjelpas; det är bättre, vida bättre att mist öde blir afgjordt utan mitt bestämmande.x Då Harry, varm, ifrig och knappt i stånd att kunna andas, öppnade dörren och stannade vid tröskoaln, såg han mise Drugh stå allvarlig och lugn vid kaminer: öfvergiuten af eldskenet, com nyckfullt belysto hennes bleka, bildsköna ansigte Detta var första årgen han såg heune i hennes eget hem; de Hade sammanträffat på julfesten i kojan, 1 prestgårder, i kyrkan, i Zarrys eget hem och ännu oftare ute på Vägar och promenader, Men aldrig förr hade han sett henne! i bennes eget hem och måhända var det