Aftonbladet – 8 augusti 1874, sida 3

en flicka och önskar få henne till hustru, så — ju förr man uttalar sitt bjertas me ning, desto bättre; och som hon sagt att hon icke länge kom att stanna häri grannskapet, tänkte jag som så, att det kunde vara bäst för oss båda, att vi kommo till visshet med hvarandra, Och vår far vet ingenting härom? Hur kunde jag utsätta både mig och henne för gyckel och prat, innan jag visste om miss Drugh var mig bevågen? Får jag henneg ja, så förstår du väl, Mary, att jag säger min far allt, Gnd välsigne dig, kära Hal, sade Mary med djupt allvar, men orden efterföljdes af en suck. Det hade aldrig funnits någon riktig öfverensstämmelse mellan henne och den främmande mörkögda flicka, hvilken för tre månader sadap hade kommit till deras nära grannskap, ingen viste kvarifrån, och i denna stund uppstod i Marys bjerta ett starkt tvifvel, huruvida hon verkligen skulle kunna göra den redliga, enkla foster: brodern lycklig; han sjelf tycktes omellertid icke vara oroad af nägra tvifvel i detta fall; kang ansigts var klart och strå: lande som en Junidag och ban yttrade med liflighet: Farväl, således, Mary ; jag går nu strax, ty hon akrifver, att jag skall komma så snart som möjligt. Big, Mary, är hon ej en yäktig fllcka? Och sbdana ögon bon har! Deh sådan röst! Hennds make finnes ej I hela grefskapet — nej, det påstår jag. Men, hvar är min Hag? Min sann, glömde jag den icke i salen, Kära Mary, vill du gå efter den åt mig. Men Harry, du kan väl aldrig vilja gå till henne, sådan du pu ser ut? Hwarför icke? Hvad äratt anmärka mot mig??