Aftonbladet – 8 augusti 1874, sida 2

cilat Ch OSKAR av BgUva eder ett bevis på sin djupa aktning. Be der i få ord orsaken till denna fest. Vi hoppas, att Sverige må kunna erbjuda eder några föremål af intresse, ehura vi alltför väl veta, att i afseende på de speciella studier och den vetenskap, som I särskildt representeren, vår stad i och för sig icke kan erbjuda er något, som skuile kunna taga eler uppmärksamhet i anspråk, Historien kastar sitt ljus redan öfver hela perioden af denna stads tillvaro, och nämnda period ligger utanför det egentliga området för edra arbeten, hvilka kunna jemföras med grufarbetårens, som ur jordens obekanta djup drager värdefulla skatter, hvilka emkningom och omärkbart antaga utseende af verkliga sakförhållanden samt framstå som en sanning, hvilken är i stånd att kasta ett nytt ljus öfver den menskliga odlingens utveckling. Det är således möjligt, att I icke ekolen härifrån medföra några minnen af stort vetenskapligt intresse, men hvad vi våga hoppas är, att I skolen meåföra minnet af ett frimodigt och redbart folk, af ett fritt och lyckligt folk, som föratår att uppskatta vigten af hvarje ädelt arbete, rom sträfvar att höja och odla menniskosinnet, med ett ord, af ett uppriktigt gästvänligt folk. Vi hafva redan på första dagen af vår rammanvaro önskat gifva er ett bevis derpk; vi hafva önskat vara de första att säga ett ord, som I ofta skolen höra, derom är jag öfvertygad, under eder vistelse hos oss, ett ord, som jag tillåter mig att uttala på svenska, på det I redan vid början af våra arbeten skolen dervid vänja er, de svenska orden Varen välkomna, Vid dessa ord har jag äran att foga den skål, gom jag i Stoekholms stads namn egnar medlemmarne af den internationella antropologiska och arkeologiska kongressen, Hr Alexandre Bertrand, direktör tör det gallo-romerska museet i Saint Germain-enLaye, uppträdde härefter med följande, af oss likaledes i öfversättning Återpifna tal: I den sjunde arkeologiska kongressens namn har jag äran att tacka er för de välvilliga ord, I egnat oss, Det stora antal af vetenskapsmän från alla trakter af Europa, som här infunnit rig på eder kallelse, bevisar bättre än hvad alla mina ord förmå, hvilken hög ställning den svenska vetenskapen och den svenska nationen intaga. Linnös, Schbeles, Berzelii, Retzil och så många andra utmärkte lärdes fädernesland har rätt att räkna sig bland de mest gynnade nationer. Ett folks storhet mätes i sanning hvarken efter dess område eller efter folkmängden, lika litet som efter krigshärarnes styrka. Det är någonting som är mer än antaiet, än rikedomen och den materiella styrkan, Det är den icke materiella makt, som uppkommer af vördnaden för det intellektuella arbetet och kärleken till fö äerpeslandet. Det svenska sinnet kar a! tid ut. märkt sig för sina upphöjda tärkesätt, sin klarhet i idber och kin säkerhet I det mål hvartill det kommer. Edra arbeten igenkännas städse på den noggrannhet i iakttagelser, som är vetenskapens heder. Det är detta, som gjort Linn och Berselius till lagstiftare i de vetenskaper, hvilka de grundat. Men I hafven icke allenast dessa utmärkta egenskaper: I hatven också djerfhet och initiativ i uppfinningen. Är det icke Sch6ele, som vi hafva att tacka för de första insigterna i luftens sammansättning? Är det ej Retzius, som gifvit oss de första allmänna idberna om menniskoracerna och antro alogien. Den vetenskap, som han hade bebldat. tager nu den största uppmärkgamhet i anspråk, under inverkan af desza storartade vetenskapliga mötena, som vi vexelvis hållit i Europas förnämsta städer och som nu har sitt säte i Stockholm, Det välvilliga bemötanåe, vi här funnit, stärker oss ytterligare I det val vi denpa gång gjort af samlingsplats. Tilllåten derför en af de ringaste representanterne för den nya vetenskapen att egna eder denna hyllning i sina landsmäna namn, i doras som känna sig dragna till detta land af en traditionel sympati och I alla främlin. gars namn, hvilka intagas af kärlek till detta iand, der den urgamla gästfriheten är förbunden med den nyare bildningena hela förfining. Jag dricker för Stockholms stad !s Hr Pigorini uppträdde derefter i talare stolen och uttalade, såsom den italienska regeringens ombud vid kongressen, ett varmt erkännande 2? den skuld, hvaruti Italien anser sig stå till den vetenskapliga forsk. niogen i Sverige och särskildt till vetenskapsveteranen profosser Sven Nilsson shsom en vetenakapena grundläggare. Belgiske senatorn De Selys Longchamps frambar å sina landsmäns vägnar en tackgägelse till Skandinaviens folk och till Stockholms stad för det mottagande de här rönt och till de skandinsviska vetenskapamän, som deltogo i kongressen i Bruxelles, för deras värderika bidrag till dess arbeten, Professor Schaffhawsen från Bonn egnade äfven en hyllving åt vårt land, betonande synnerhet hurnusom det åtrjöt lyckan att exa på gamma gång ordning och frihet och kunde i bådas hägn arbeta i ljusets och bildningens tjenst, Honom följde på talarestolen baron von Juast (tysk), som utbringade ett lefve för ninnet af den store Gustaf Adolf, utan vilken tilläfventyrs ingen vetenskap funnes svarken i Tyskland eller annorstädes. Engelsmaynen Evans tog härefter ordet ör att Ö sina landemäns vägnar tacka för let mottagande de rönt. Han erinrade här. rid om den likhet, som förefinnes emellan Skandinaviens och Englands folk. och hvil. ken hade till följd att engelsmännen här vända sig såsom hemma hos sig, i Klockan hade nu blifvit igsmot 9 och det illkännagafs att aftonmältiden väntade gä terna. Den intogs under en synnerligen lad och angenäm stämning. DÅ efter des lat gästerna åter började gprida sig på alkongerna och i trädgåråen, befanns denna enare hafva iklädt sig en rik ekrad af aseklärering, som var af utmärkt verkan, illt emellanåt spredo dessutom bengaliska ldäar sitt mångfärgade och skimrande ljus fver landskapet, och från viken mel vjurgården och Kastellholmen syntes tal. ika fyrverkeripjeser, som der afbrändes, terspegla sina strålar och stjernor i deg igna vattenytan. edan man lemnat gästerna att någon tand i spridd grupper och under lifliga amtal gjuta af det vackra skådespelet, beteg professor Rossander talarestolen och Sreslog i ett lifligt och af bifallsyttringar fta afbrutet tal en skål för Island. De många utmärkte män — sade talaren som under aftonens lopp yttrat sig, hade gnat oss många artigheter. De hade errat oss om vissa tidrymder i vår historia, n vissa namn, öfver hvilka vi alltid skola Anna 088 stolta, Vi visste emellertid mer 2 väl, att vår roll i den menskliga odlinons historia ingalunda vore betydande. Vi ade bland de siste inträdt i de civiliserade Ikens leder. Nu tycktes man tilja skämma rt oss. För de sympatier, som sålunda ;Rades oss, kunde vi dock icke vara annat 1 tacksamma, Såsom representant för en and de yngsta medlemmarne af eK Stora Ikfamiljen, bad talaren emellertid att f svara de många smickrande skålar, som ifvit tömda för Stockholm, med en annan skålen för en liten nation, slägting med 8, fom just nu frade tusende Aradaman of