Aftonbladet – 6 augusti 1874, sida 3

kh S. L. Kröningsvärd. ddl — Islands tusenärsfest. Från Lund tl skrifvar L. W.: Lunds studentkår har ve lat genom en samling af svenske författa ilres vigtigasta verk på den fosterländska s-Joch nordiska odlingens områden gifva ett symboliskt uttryck åt önskan att återgälda alhvad Island pä dessa områden gifvit oss. t Hufvudverken at svensk hätdateckning, af nordisk språkoch fornforskving, af nordisk al och svensk kulturhistoria, de vigtigaste och -Ide pålitligaste skildringarna af värt lands -l utseende och näringskällor, vårt folks lif -loch odlingsgrad, värt statsoch samhälls Iskick och slutligen ett till det bästa och i f) nationelt afseende vigtigaste inskränkt ur Jval at vår vittra literatur, — detta var tl) hvad man då tänkte sig att den föreslagna boksändningen kunde komma att omfatta. Åt en komit6 öfverlätos nu alla åtgöranden i frågan. Utom tecknade penningebidrag mottog komitn från universitetets lärare rl ett ganska stort antal af desse utgifna arbeten. Likvisst böra vi nämna, att äfven Jätskilliga verk, hvari Lunds universitetet Jej eger någon andel, kommit med, såsom JAtterboms Siare och skalder, Malmströms lliteraturhistoria och Svenska språkets lagar ;laf Rydqvist. Samlingen omfattar omkring 100 arbeten i 250 band samt omkring 70 Iströskritter. De firläggareoch bokhandlare firmor, till hvilka man församlingens hopskaffande I vändt sig, hrr F. G. Beyer, C. W. K. IGleerup och Fr. Berling, hafva genom liTberala vilkor i sin mån bidragit till samlingens fullständighet. På praktband har man med rätta ej lagt an, utan hela samllingen är bunden i enkel och ren stil; hv::je band är på ena permens insida försedt med universitetets vapen. Sändningev, som med danska regeringena tillktelse afgått till Island mei fregatten Jylland, är åtföljd sf ett tryckt gäfvobref, så ly dande: Till Stiftsbiblioteket i Reykiavik öfverlemnas härmed en samling af svenska skrift. verk. Den söker att företrädesvis gifva en bild af Lunds universitets bokliga id och har tillkommit genom bidrag af detta lärosätes lärare och lärjungar. deras vägnar bjuda vi denna gåfva såsom ett, om ock ofullkomligt, uttryck af vårt universitets tacksamhet för de literära skatter, hvilka Island gifvit åt det gemensamma nordi ska fäderneslandet. I isländska skrifter finnas till en stor del källorna för vår kunskap om fädernas lynne och odling; utan den vård, som vittre isländske män egnat åt vår samfälda torntids minnen, skulle vi ock mindre klart kunna fatta de kraf, hvilka framtiden ställer på oss. Må gåfvan vittna om denna tacksamhet, och må den varda till gagn! Pehr Eklund. K. F. Södervall. P. Sörensson, studentkårens ordförande. Es. Tegner. Martin Weibull. Jemte denna minnesgåfva hafva härifrån tvenne lyckönpskninasskrifvelser afgått, en från studentkåren och en annan från universitetet. Den förra utgöres at en tryckt lyckönskningstafla, på hvilken läses följande: Lunds Universitets Studenter hembära vid de tusenåriga Minnenas fest sin Hyllning och Lyckönskan åt Islands Folk. Lell e den minnesrika Sago-Ön, den minnesgoda vårdarinnan af Nordens härd, Sångens, Vetenskapens, Frihetens gamla hem ! Ur trohet mot fräjdstor Forntid växe Framtids ära och lycka. Universitet har deremot sändt följande skrifvelse, försedd med hrr konsistoriiledamöters underskrifter samt ställd Til: Islands Althing. Tusen år hafva förflutit, sedan den förste landnamsmannen ankom till Island och grundlade en kolonisation, som skulle blifva af de vigtigaste följder icke blott för det nyfunna landet sjelft, utan äfven för hela den skandinaviska norden och medelbarligen för hela det bildade Europa. När Norges storättade män icke kunde finna sig i den tingens ordning, som Harald Hårfagre hade infört, sökte och funno de en fristad på det aflägsna ölandet. Men de förde med sig ej blott det gamla hemmets högsätestolpar utan äfven sitt moderslands tungomål och skaldskap. gudalära och hjeltesaga, sed och rätt. När forntida lifvet i de skandinaviska landen genom en stadgad och utvidgad konungamakt. genom kristendomens införande och ännu flere samverkande orsaker gick sin upplösning eller kanske rättare omgestaltning till mötes, för att lemna rum åt en annan tids odling och verldsåskådning, då medförde denna brytning hos oss ettringaktande och derigenom snart nog en hardt när fullkomlig glömska af den förgångna tidens artoch id. På Island var förhållandet annorlunda. Kristendomens antagande och vidsträckta färder till andra land införde visserligen äfven der en ny odling och förändrade förhållanden, men icke dess mindre hafva isländarne icke blott med trogen omvårdnad förvarat det medförda forntidsarfvet utan ock rikligen förkofrat detsamma. Det är denna lyckliga omständighet, sem de skandinaviska folken hafva att tacka för sin kunskap om förfädernes tro och lif, och i samma mån som dessa folk blifvit förtrogna med Islands klassiska literatur, hafva de ej kunnat annat än med tillgifvenhetens och tacksamhetens starka band känna sig fästa vid den gren af urgammal nrordmannastam, som nu i tio århundraden blommat och frodats i det minnesrika sagolandet vid den gamla verldens yttersta gränser. Då Island snart firar sina tusenåriga minnens fest, har denna tilldragelse hos alla frändefolk framkallat det lifligaste deltagande. Lunds akademiska konsistorium kan försäkra, att detta deltagande ej är minst inom Svea välde och hos