Aftonbladet – 3 augusti 1874, sida 3

— Antiqvariskt meddelande från Richard Dybeck. Den nyss förflutna måna den har till stor del upptagits af forsknin gar i Vaksala, Hagunda och Ulleråkers hä rad i Upsala län samt i Långhundra härad af Stockholms län. Nästan allestädes be redvillighet och varmt till mötesgående, men deremot föga eller rättast sagdt icke rin gaste sinne för vår forntid och dess ännu qvarvarande beundransvärda minnen, — Af en icke ringa mängd granskade minnes märken, dem jag icke funnit upptagna i något hittills utkommet tryckt arbete må nu blott nämnas tre vigtigare, nemligen ett på Morby egor, ej långt från Mora stenar, i Lagga socken, ett annat norr-ut från Marma i samma socken, samt det tredje mellan Säva och Årke i Gryta socken. Morbyfornlemningens dagar äro räknade, marken, å hvilken hon befinnes, skall, såsom mig sades, i höst plöjas, Ättehögarne och stensättningarna på Gnistads, Säbys och Bärbys egor i Danmarks socken äro ytterligare skadade och sådana invid runstenen — mina Runurkunder I, 182 — på Kyrbyns egor alldelas utjemnade. Detta här i största korthet. Skall den svenske landtmannen någonsin lära sig att akta och vårda sina fornminnen? Jag tviflar! . Under vistelsen i Upland denna gång har jag ånyo granskat tjugusex runstenar. Här blott några ord om den lika präktiga som märkvärdiga Bökstads-ristningen — Runurk, I, 137 — i Balingstads socken, nyligen i afritning allmängjord uti Uplands fornminnesförenings tidskrift IIT, pl. 2. Min ritning i Runurkunderna har visserligen några fel, härrörande deraf att när den gjordes, styckena, af hvilka runstenen bestär, lågo spridda och sjankna i en dyig äng; men att nu, sedan dessa stycken äro vordne flyttade, väl hopfogade och reste å en hög och solig plats, en af så grofva oriktigheter flödande uppfattning kunnat tillvägabringas hade jag sannerligen icke föreställt mig; bågskytten t. ex., med bågen -(å stenen försedå med en mot ändan bredbladig pil) 8 ritningen mycket för liten med ytterst fin sträng är alldeles misslyckad och de talrika smakfulla slingorna framför honom till största delen uteglömda. Jägarens hufvud ytterst felaktigt. Å stenens hästhufvud finnes åtminstone ett öra, och hufvudet har äfven 8. k. pannlugg. Elgens nos och horn fel aktiga å ritningen, gom ock orätt visar falken med klor bara å ena benet m. m. m.m. Efter de noggrannaste aftryck skall jag i ärets Runa meddela ritningar i icke mindre än half storlek af de vigtigaste delarne i denna kostbara ristning och då äfven yttra ett och annat om det till stenen hörande nu förlorade mellanstycket.