Aftonbladet – 31 juli 1874, sida 3

not och inser genast att hon är både huslig och talangfull. Han dansar några. valser med henne, vexlar ett par ögonkast, lyckas få en tete å tete och friar. Hans eftertanke slumrar in i en ljuflig dröm, som räcker några månader, han prisar sig lycklig under de första åren, men såsom rosens blad falla at, när den till fullo slagit ut, så skivgras småningom hans illusioner, han finner henne inskränkt, trångsinnad, okunnig och utan en tanke, som kan intressera honom. Hvad skulle han väl kunnat lära känna af hennes verkliga egenskaper under de korta visiterna och de afbrutna samtalen på ba lerna. Kanske har hon ett tråkigt, gnatigt lynne (ett sådant är det en pligt att dölja i sällskapslifvet), hon grälar på betjeningen, glår sin hund och råkar i misshumör öfver soppan, regnet eller minsta annan småsak. Hon tar emot honom med en surmulen uppsyn, hämnar sig på honom för sömmerskans försumlighet, kammarjungfruns slarf, hufvudvärken eller, en sönderrifven mantilj. Kanske finner han i henne en hjertlös kokett, hvars hela verksamhet rör sig inom salongen, och hvars enda syften äro flärd och nöjen. Kanske är hon såsom många en god hustru, han erkänner det och håller henne räkning derför, men hon erinrar honom dock alltid om ett bittert misstag. Han kommer hem, uttröttad efter sin dagliga sysselsättning, men glad öfver framgången uti den, sätter sig till bords på tu man hand med henne, berättar hura han lyckades genomdrifva valet, huru han segrade i diskusgionen påsmötet, huru hans förslag gick igenom, huru hans kompani var det bäst hållna och att han derföre fick loford af inspektören, eller något annat af det, som är hans lifs sträfvan och hans ärelystnads mål. Hon afhör honom med ett frånvarande, förbindligt leende, men hvarken hjerta eller öra anslås af hans förvöjelse. Åh, kära du, är det sannt! Kors, så roligt, men kokerskan har alldeles förstört den bär steken