med henne för nitton år sedan och ångrade min dårskap en månad efter bröllopet. Huru löjligt och likväl hurn förfärligt! Jag ber, lät föra honom härifrån, hviskade Trefuzis, hårdt tryckande grefvens arm. zören, I karlar;, röt Morehampton, ;leden ut den oförsynta menniskan. Den mannens hustru, skrattade lord Egerton; hvar och en vet ju, att hon är vift med de Vigne, jag var sjelf med på det förgätliga bröllopet Men hvad kan väl detta betyda? fråsade mademoiselle Papillon med en svag örhoppning att detta uppträde skulle bli ågot nedsättande för hennes. mäktiga och ufundade rival. För bort honom! Ut med den näsvise ånen! Ett förrymdt dårhushjon! Ma oi! qwadtil donc! Mais comme cest exraordinaire! Dieu! quwest-ce que cela veut lire? hördes rundt omkring döm från Morehamptons gäster och Trefusis beundrare. Gift med major de Vigne, upprepade Raymond, nej, gentlemen, att så inte är, prisar ingen högre än han sjelf. För nitton fr sedan begick jag den galenskapen att gifta mig med henne; för tolt är sedan ät hon viga gig vid major de Vigne, sålunda sen I, mina herrar, att hon är min och inte hans hustru, och jag vill minnas att lagen med ett ganska betecknande namn stämplar en sådan gerning som hennes. Hvad jag säger är foilkomligt sannt, men omi mitt ord inte gäller, så skall kapten Chevasney intyga riktigheten af mina upp. gifter. Kom nu, mylady; ditt MHfobar hit tills varit en lång helgdag, nu börja hvardagarne. Säläida tillkallad för att bestyrka san ningen af Raymonds berättelse, gick jag