Aftonbladet – 29 juli 1874, sida 3

om skogsbrynet det gamla Weive-Hursts ståtliga byggnad — der hade Alma lekt bort sina första, glada barndomsår. Här stod lilla Chancery med sina spalieroch kaprifoliehäckar; ett äldre fruntimmer gick och vattnade blommorna, det var miss Arabella; nu voro hennes långa lockar glesa och mycket gråsprängda. Der nere vid åbrädden rasade fem ynglingar, som, klädda i skjortärmarac, öfvade sig i allehanda kroppsrörelser. Den gamle doktorn syntes ej till, men han hade ännnp icke lagt sitt trötta bufvud till hvila. Så går lifvet, för dep ene eprormigt, tyst och stilla, för den andre omvexlande, häpdelserikt och bullrande. Den stora, foliantlika kyrkoboken låg på sitt bord under fönstret i sakristian, och med darrande händer bläddrade den Blderstigne klockaren långsamt genom dess fullskrifna blad, De Vigne stödde hufvudet i handen, hans pulsar slogo vildt och en dimma lade sig öfver hans ögon. Om han blifvit bedragen och Raymond ljugit — om allt blott var en uppdiktad historia — denna tanke förvirrade hans alla sinnen, Skälfvande i hvarje lem och andlös drog han böken ur den gamleg baid och började med nervös ifver vända dess blad, Han kom till årtalet 18; det ena namnet efter det andra, lorders och bönders om hvarandra, dansade för hans ögon. Den spejande blickon irrade öfver sida efter sida, hjertats slag blefyp allt hårdare och han kände sig nära att qvätvas. ffenom det dammiga, mångfärgade fönstret sällde solen en pijå stråle och dess brokiga ljus föll just ph dösså nrblekta namn; : Charles Trefusis, Luw Davis. Hans ögon. stirrade en lång stund på de stora, tydligt skrifna bokstäfverna; han höjde hufvudet och hela bröstet vidgade sig, som hade hans lungor inandats en ny, frisk och herrlig luft. För hans tankar låg nu framtiden belyst af frihelens strålande skim