ust nder det ni satt i krigsrätt hemta niss Tress.. ian till Windsor. Det var en snuskig affär, major, och jag erkänner att ag begick ett riktigt nia.s8dåd. Se för Guds skull ej så förerymmad på Wig, sir, jag har ångrat mig alltsedan; hennes blåa, vackra ögon hafva mer än en gång stått med förebrående blickar för mig, sch jag blef aldrig lugn förrän jag fick höra, att hon så käckt slitit sig ur det odjurets klor. Ni reste till Krim och Lucy betalade mig allt sämre och sämre. Blutligen, för att trotsa hemne, som fortfarande lefde i glans och öfverflöd, skref jag till er på Krim, men fick intet svar — jag försökte tala med er på Rue Lafitte — förgäfves! Jag förföljde er hit och nu har jag berättat er allt, herr major. Jag vet att ert ord är lika säkert som en annans skriftliga förbindelse, och om ni nu önskar förvissa er om sanningen af hvad jag sagt, så skola vi fara till Trinitykyrkan vid Frestonhill och se den vigselattest, hvilkez för alltid löser edra fjettrar. . De Vigne drog djupt efter andan; skådade med tårfylld blick uppåt den stjernströdda himlen, gick derefter med fasta steg fram på vägen och sade med sin fördna sä frimodigt glada stämma: —Du har rätt, intet pris är mig för högt, då det gäller att kterfå friboten, Låtom osg ofördröjligen resa till England, jag vill inte förlora en enda timme. ADERTONDE KAPITLET. Bojorna lossade, Oförändradt leende och vackert låg Frestonhill mellan Berkshires lummiga skogar och grönskande fält. Möngahanda minnen vaknade hos de Vigne, då han passerade dessa gamla välkända ställer. Kennetfloden ringlade lika klar och liflig gerom dal och äng; på stränderga avärmsde skaror af le kande bara, och nägra ynglingar gingo här ank der, såsom Curly med gina kamrater, båd Hea tider tillbaka, Der, under de r lång. — ov g. ERE