Aftonbladet – 28 juli 1874, sida 3

Resten af meningen dog på hans läppar; med en fast blick på sin fordne husbonde, sade Raymond: Nej, sir, vid allt hvad heligt är, det är ej lögn. Jag kan göra för er mer än nå gon mensklig lag. Detligger i min makt att åtsrskänka er friheten, men på hvad sätt yppar jag ej, förrän vi i ett annat afseende kommit noga öfverens. För den i Chillons mörker och elände förtvinande Bonnevard var friheten ej så värderik, gom hoppet derom nu blifvit för de Vigne. Säg mig allt, allt! — hör du. Sakta, sakta, major, sade Raymond, glad öfver sin slutliga seger. Jag kan lossa edra fjettrar, sir, och jag undrar ej på att ni är trött vid fångenskapen; men innan jag upplyser er om allt, mäste jag veta om m är villig att gå in på mitt pris. De Vigne skakade honom, som om han varit en liten hund. Lymnel, tror åu jag gör upp något ackord med dig! Säg allt hvad du har att säga, ån skall ej blifva obelönad, men tiger du nu, blir ået värst för dig sjelf. Men, major, Etertog kammartjenaren, dragande efter andan, om jag nu säger er allt, hvad säkerhet har jag att ni handlar enligt saina råd och ger mig hvad jag hbeär. g Mitt ord, sade de Vigpe strängt och och hårdt. Det är säkerhet nog. Tala genast! Är hon inte min bustru? Nej, sir, emedan hon var min först. sDin? då... : Är ert äktenskap ogiltigt. Här dossa befrielseng ord ljödo genom nattens stillhet, raglade de Vigne som en drucken och måste ånyo stödja sig mot sta: hotet, Fri, fril Hans pamp skulje då åter