Aftonbladet – 25 juli 1874, sida 3

förneka, att jag är hans lagliga och vigda hustru ? Med ett skri af förskräckelse störtade Alma upp och i ett språng stod de Vigne ansigte mot ansigte med den qvinna, som bar hans namn. Der, i skogens högtidliga stillhet, möttes slutligen de tvenne, som Gud genom äktenskspets heliga band förenat. Såsom hon ögonblicket efter deras vigsel i djefvulsk hämnd och segerglädje lett emot honom, så log hon nu, och i ögat brann samma outsläckliga hat som då. Hennes åsyn isade hans blod och han kunde ej röra en fiber, Fråga honom, miss Tressillian! upprepade hon spefullt. Ni tviflade på mig, se nu till om Granville de Vigne, som i fordna dagar skröt af en så omutlig heder och ssnningskärlek, djerfves att ljuga inför mig och påstå att jag inte är hans hustru. Kall, lugn och stolt höjde Alma sitt hufvad och sade: Han har aldrig förnedrat sig till en osanning — jag vet allt, och fastän olyckan är hans, hvilar dock skammen af detta äktenskap ensamt på er. Trefusis utbrast i ett simpelt och högljudt skratt — sedan hon vunnit sitt syfte, hade hon kastat af denna yttre hyfsning, bon under en tid anlagt för att så mycket säkrare nå sitt mål; hon var nu i ord och åthäfvor lika ouppfostrad och rå som -hon af naturen varit det från början. Ni talar ur en hög ton, min unga lady; men det är klokt af er att ge ett så vac kert sken som möjligt åt denna fula affär och, då niinte kan bli haes hustru, högmodas öfver äran att vara hans älskarinna. Jag lyckönskar er på det uppriktigaste — hans kärlek har alltid varit beryktad för sin beständighet.