Aftonbladet – 25 juli 1874, sida 3

SEXTONDE KAPITLET. Den största frestelsen. ner ett frestelserikt Sedan hon, under hans ömma smekningar, något återhemtat sig från detta för hennes qvalda hjerta så välbehöfliga utbrott, lutade hon det bleka ansigtet mot hang bröst och åhörde sålunda, med bterhällna tårar och hårdt hopknäppta händer, det korta sammandrag han gjorde öfver sitt lifs sorgliga historia. Han berörde så lin: drigt som möjligt orsakerna till detta ödesdigra giftermål, hvilket kostat hans moder lifvet, fläckat hans namn, bannlyst honom från hem och fädernesland samt vändt hans lif i en bitter och gagnlös ånger. Hon glömde sin egen smärta vid tanken på hvad han måste hafva uthärdat, och ingenting kunde för honom vara mera rörande att se, än detta lifliga deltagande, som hos henne .wsorberade alla andra känslor. Med tankarna uteslutande upptagna af det ämne, som sysselsatte dem, och sinnena tryckta under den sorg, som så hastigt efterträdt återseendets obeskrifliga hänryckning, märkta de ej närvaron af en person, hvilken med hatets glödande blickar betraktade dem, der de, under de lummiga trädens skugga, sutto sida vid sida, hon med sitt hufvud så tillitsfullt lutadt mot honom, han med sina ögon oafiåtligt fästade på henne, De hörde ej huru smygande fotsteg närmade sig och sågo ingenting, förrän en kall, skarp och häånfull röst skärande träffade deras öron: Miss Tressillian! För två år sedan föraktade ni att lygsna till hvad jag sade eller låtsade åtminstone att misstro mina upplysningar om er älskare, Fråga major de Vigne nu, i min närvaro, om han vågar