för Feurtou afgick, var att han begärde, att man skulle välja en utpräglad bonapartist till Magnes efterträdare, att polisprefekten i Paris genast skulle afskedas, och att ingen rättslig förföljelse mot bonapartisterne finge ega rum, En korrespondent till Kölnische Zeitung skrifver: Fourtou är en klok man och en man med talang. Han villicke förstöra sin framtid genom att göra sig solidarisk med de bestående förhållandena och har derför emfattat tillfället att afgå tillsammans med Magne. Deras afgång är råttorna, som lemna det sjunkande fartyget. Mac Mabhon har allt skäl att vara orolig. Enligt korrespondenser till tyska tidningar var ministerkrisen allmän, och det påstås, att marskalken först uppdragit åt hertigen af Broglie och sedan, då denne vägrade, åt hertigen af Dcazes att bilda ett nytt ka binett. Då äfven DeEcazes misslyckades, hufvudsakligen till följd af venstra centerns motständ, fanns ingen utväg att bilda ett nytt kabinett, och ministrarne, med undantag af Magne och Fourtou, hvilka voro absolut omöjliga, måste qvarstanna. Den nye inrikesministern general Chabaud Latour är 70 är gammal och har icke mindre än fem gånger varit medlem af franska representativa församlingar. I sin ungdom utmärkte han sig i Afrika, deltog i belägringen af Antwerpen och var en af de män, som ifrigaet understödde planen att befästa Paris. Det var han, som 1848 ledsagade hertiginnan af Orlans och hennes son till nationalförsamlinges och åtföljde dem tillbaka till general Montesquieus hotell, der de befunno sig i säkerhet. Under kriget 1870 stod han i spetsen för fortifikationskomiten och var sedermera medlem af den krigsrätt, som dömde marskalk Bazaine till döden. Hans intima förhållande till de orleanska prinsarne och hans vänskapaförhållande till Casimir Perier (han är gift med en niece till denne stateman) ha kommit honom att spela en moderat roll i franska nationalförsamlingen, der han räknas till högra centern. Ena korrespondens till Kölnische Zeitung från Posen af den 17 dennes innehåller följande meddelande om en panslavistisk agitation, som för närvarande bedrifveg i Ostpreussen: För några dagar sedan kom ryska geheimerådet Izdebski (hvilkens namn för öfrigt förråder hans polska härkomst) hit till staden för att studera kommunikationsväsendet i vår provins. Det tyckes dock som vore hans uppgift lika mycket att anknyta förbindelser med invånarne. I Berlin höll han sålunda den 13 dennes ett föredrag i den katolska föreningen, hvars medlemmar till största delen äro unga, hetlefrade polackar, och förklarade att polackarnes nära anslutning till de slafviska och i synnerhet till de ryska bröderna är alldeles nödvändig för Polens lycka. Polackarne måste sluta sig till alla de andra slaverne för att bilda ett mäktigt nationelt rike. Hr Izdebski understödde sin bevisning genom att skänka 100 rubler till föreningens hjelpfond. Dessutom finnes en annan rysk agent, en köpman Skorzewski från S:t Petersburg, som reser omkring i Tyskland i samma af sigt och som i Berlin på ett möte framhöll, att det vore den ryska regeringens önskan att inställa alla våldsamma åtgärder mot polackarae, om den såge, att dessa på fullt allvar ville sluta sig till Ryssland. Då den ryska regeringen säkert icke anförtror ett så vigtigt uppdrag som att studera kommunikationsväsendet åt en så underordnad person som ett geheimeråd och då det icke är troligt att sådana persener ur egen pung bortskänka hundratals rubler, ligger den tanken nära till hands, att de nämnda herrarne äro panslavistiska apostlar, hvilka, om de också icke gå ryska regeringens ärenden, dock äro utsända af den pansla vistiska komiten i S:t Petersburg för att värfva anhängare bland polackarne och böhmarne. Från Spanien ingå underrättelser at ett mycket sorgligt innehåll, Telegrafen har redan meddelat, att hela Spanien blifvit förklaradt i belägringstillstånd och kriget i norr föres på ett sätt, som trampar under fötterna all mensklighet. Befälhafvaren öfver de carlistizka stridskrafterna i Biscaya har sålunda befalt, att alla personer i provinsen, som höra till det liberala partiet, skola häktas, för att man, om de republikanska trupperna företaga ett anfall på de kantabriska kuststäderna, skall kunna taga repressalier på dem. Befälhatvaren har förklarat, att för hvarje kanonskott som aflossas på någon af de nämnda städerna, skall han låta fusillera en fånge. Ett af dagens telegram berättar, att carlisterne intagit Cuenca, plundrat staden och dödat en mängd af dess invånare. Derjemte hafva segervinnarne utskrifvit en bramdskatt på 3 mill. realer. Denna carlisternes framgång manar regeringen till uppbjudandet af sina yttersta krafter. Hennes första återrande bar varit att utskrifva en 03 reserv på åttio bataljoner. Den ) bestå sat 125,000 gitar ålderslasgerna mellan 22:dra och sefnadsåret och kommer att omfatta alla män af dessa åldersklasser, som äro ogifta, enklingar eller barnlösa. Derjemte har regeringen förordnat, att alla de personers förmögenhet, som tjena i carlisternes led eller på något sätt understödja dem, skall seqvestreras. Ur den seqvestrerade förmögenheten skall betalas 100,000 pesetas it familjen efter hvarje högre officer, som blifvit skjuten af carlisterne, ett skadestånd ut 30,000 pesetas åt familjerna efter andra kjutna officerare och 22,000 pesetas åt faGderna efter skjutna soldater och frivilga. . Premiering afhästar. Detförstabeigtningsmötet å hästar inom Stockholms än. med hidrae af statamedel gamt madal af