Aftonbladet – 22 juli 1874, sida 3

ningen, en större summa penningar, som tillförsäkrade henne en fullkomligt oberoende och bekymmerfri framtid. Denna lilla förmögenhet gafs henne under namn af: Till mr Tressillians sterbhus återbetalade penningar, hvilka från den försumlige gildevären för längesedan borde ha influtit. Alma var alltför litet intresserad af dylika frågor, för att fästa sig vid eller undra om någonting annat låg under detta så naturliga föregitvande. Utom att hon på det hjertligaste tackade lord Molymnux för hans välvilliga bistånd i utredandet af hennes affärer, upptog detta ämne högst få af heunes tankar. Då hon första gången efter kriget återsåg Sabretasche och han med vanlig älskvärd förbindlighet helsat på henne, frågade hon blygt och bäfvande efter de Vigne och fick till svar, att han blifvit uppehällen i Skutari, men snart skulle komma efter till Paris. Skall ett förhastadt äktenskap äfven öfver deras lif lägga sin förbannelse, tänkte Sabretasche för sig sjelf, huru skall det sluta för dem båda? Tidigt en morgon anlände de Vigne till Paris. Almas bref hade gifvit honom nytt lif och tillfrisknandet skedde hastigare än man kunnat hoppas. Vi blefvo inbjudna att medfölja en god vän, som med sin pleasureyacht passerade Besphoren på hemväg till Marseille. — Sjölnften befordrade vår på tients snara återställande till helsan, och liggande i en hvilstol på däck, inandades han begärligt de uppfriskande Medelhafsvindarne, och då xSjöjungfrun, för förlig vind seglade in i hamnen, var de Vigne åter samme kraftfulle, till lif och sundhet åter stälda menniska. (Forts.)