Aftonbladet – 22 juli 1874, sida 3

Insigten af diva fel är straff nog, med hårda ord vill jag ej öka dina qval. Försök att somna i frid ! Hon uppgat en tung, djup ruck, slöt de tirfylda ögonen och tycktes öfverväldigad af de känslor, som bestormade henne, under det hon girigt lyssnade till hvarje försoningens ord, com gick öfver hans läppar. Hennes krafter aftogo synbart, dragen slåppades alltmera, läpparne blefvo blåbleka, ögonen sjönko djupare in i sina bålor och i de maktlösa lommarne började dödens isköld längsamt sprida sig. Sabretasche stod orörlig vid hufvudgär den; han begruadade det underbara i den skickelse, som just nu fört honom i hennes väg och ställt honom vid hennes dödsbädd; han tänkte på lifvets många besynnerliga vexlingar, på det grymma och oblidkeliga i den samhällsförordning, som binder tvenne menniskor vid hvarandra och i kraft af moralisk rätt oupplösligt förenar varelser, hvilkas tillvaro blifver hvarandra en plåga. Döden är någon gång barmhertigare än kyrkan och lagen, den löser bojan efter ling fångenskap, den befriar själen och åter skänker friden!... Äktenskapets lifelknga förening — att knyta den, dertill fordras i sanning en djup och tidens alla Vexlingar trotsande kärlekl... Försänkt i dessa reflexioner, stod han länge vid den döende hustruns bädd. Framtiden låg ru som en paradisets hägring framför honom, men innan han med hänförelsenps ifver vände gina blickar dit, stannen han, för att i ödmjukhet böja sitt sinne till betraktelser öfver det förflatna, dessa sorger, öfverträdelser, förvecklingar och strider. Med den phnyttfödda glädjen inom honom uppvaknade det djupaste medlidande för den varelse, som här låg under