Aftonbladet – 20 juli 1874, sida 3

lemnadt till Ystads elementarläroverks museum :; pf egaren, åboen Jöns Ciausson. Vid plöjning å en naturlig sandbacke, hvilken höjde sig endast obetydligt öfver den omgifvande marken, påträffades en af kullerstenar lagd kista, fylld af brända menniskoben På dessa låg ett nära 5 qvarter långt bronssvärd, redan i forntiden brutet i fyra delar, hvilka alla passa tillhopa med undantag af en liten bit af skafttungan, som saknas. Knappen, som är försedd med uppstående sirater i form af ringar. förbundna med båglinier. är fullständigt bevarad, och vid upptagandet qvarsutto änvu i densamma förmultnade delar af trä eller horn, hvilka dock nu äro borta och som utgjort handtaget. Svärdet på minner ganska mycket om JV 108 hos Montelius, Sveriges Forntid-. Tillika anträffades en pincett lik JF 201, dock smalare, en rakknif lik M 115 derstädes, båda utan sirater, samt en knif, hvars blad påminner om JM 114, men med spetsig skafttunga. Ungefär 16 alnar i vester från stenkistan med bronssakerna fann man vid gräfning under föregående år tvenne lerurnor med brända ben. hvilka urnor söndergingo strax. Vid samma tillfälle anträffades vid pass 15 alnar från stenkistan, men i söder från densamma, en lerurna, hvilken likaledes krossades, utan att något deri upptäcktes, med undantag af brända ben. Innevarande månad fann man vid östra sidan vid pas 12 alnar från kistan en mindre lerurna, fylld med brända ben och bland dessa itskilliga små, tunna bronsbitar, hvilka syntes hafva tillhört en ring eller dylikt. Urnan var redan söndergången i jorden, så att endast bitar illvaratogos. Vid norra sidan omkring 25 å 30 alnar från kistan stod en !. aln hög lerurna. ill formen lik JM 258 Sveriges Forntid-, fylld med brända ben. Som urnan stod infattad uf flata kullerstenar, blef den upptagen temigen oskadad. Då stenkistan med bronssaerna och brända ben låg i midten. är det ej sannolikt att i densamma en mera framstående nan varit nedlagd, samt att lerurnorna förvarat ,enen af slägtingar till den i stenkisfan nedagde hufvudpersonen. Enligt uppgift af åbon Tenrik Larsson i Walleberga anträffades för mkring 20år-sedan på en fäladsmark, tillbörig dedvigsdals egendom, belägen ej långt ifrån här eskrifna begrafningsplats, en mängd lerurnor ned brända ben och mindre bronssaker, nedsatta Jå 2 alns djup, således en allmän begrafningslats från bronsåldern.