Aftonbladet – 17 juli 1874, sida 3

Då hon uttalade sin älskares namn, sköt en vredens blixt ur öfverstens mörka ögon; minnet af denne råe, lågbördige och ouppfostrade yngling stod så tydligt framför honom som hade det varit i går han blifvit öfverbevisad om sin hustrus otrohet. sJag förnekade mitt brott, fortfor tosgcanskan med nervös ifver, emedan, om jag erkänt det, du skulle haft rätt att lagligen blifva skild ifrån mig; det unnade jag dig ej i mitt brinnande hat. Du lemnade mig och kort derefter äfven Lani. Han varen lättsinnig, värdelös och flyktig odåga, väl tjugu qvinnors älskare och otrogen emot alla Du vet huru min bror årligen aftvang dig ett underhåll, på hvilket vi uteslutande lefde; han var extravagant och jag tillbragte min tid i flärd och nöjen samt sjönk djupare med hvarje dag. Om vårt äktenskap varit kändt af dina aristokratiske slägtingar och vänner, skulle jag i sanning hafva förnedrat ditt namn — jag en drinkerska, din hustru! Efter tjugu år hörde vi slutligen, att du fattat tycke för en ung, engelsk flicka och att du älskade ae sä högt, att du skulle velat gifta dig me Forkd Hon vidrörde en ömtålig sträng i hans hjerta; hårdt fick hon ej tangera den, derest hon skulle vinna hans förlåtelse. Han bortvände sitt ansigte ech hon fortsatte: Då vi hörde talas om din kärlek för henne och att du helt hastigt afrest till södra Frankrike, följde, dig omedvetande, min bror dig i spären och skaffade, som af en händelse, den neapolitanska tidningen under lina ögon; han förmodade att du skulle tro dödsannonsen gälla mig, sedan anse lig som fri och berättigad att utan dröjsnål gifta dig med den du älskade. : (Forts)