Aftonbladet – 16 juli 1874, sida 3

Midt ibland alla dessa föreställningars hvimmel trädde. en förhoppning allt tydligare fram i hans sinne, och den hette fri het — frihet genom döden! För att bannlysa den, skulle han varit Gud och icke menniska. y Så stod han ännu länge försänkti vakna, men orediga drömmar; den ena gruppen efter den andra lemnade cafet och passerade förbi honom; ienan dörrarne skulle stängas, gick han änun en gång in till madame Riolette och uppmanade henne vän: ligt att med all omsorg tillse och vårda den sjuka samt ej :spara något, som kunde lindra hennes plågor eller förskaffa henne beqvämlighet. Han ville jomna och underlätta hennes sista steg till grafven — hon hade skapat honom ett qvalfullt lif — han ville bereda henne en fridfull död. Värdinnan lofvade med utmärkt tjenstvillighet att fullgöra alla hans önskningar. Skulle monsieur into vilja tala med den stackars qvinnan? sade hon tveksamt. Nej, nej, svarade Sabretasche hastigt med den obetvingliga känsla af vedervilja, som hvarje tanke på hustrun medförde. Men, monsieur, fortfor madame Rio lette ödmjukt, om monsieur kan italienska. sk vore det säkert en stor tröst för den stackars qvinnan att få tala med någon, Isom förstod hemne. Sedan hon nu åter Ifött sansen talar hon mycket, men som ingen här i huset begriper henne, sel I hon gå olycklig och förtviflad ut samt för Isöker genom tecken och åtbörder att görs sig förstådd. Då mylord redan varit så barmhertig emot henne, nekar pi nog icke skänka henne, kanske den sista glädje — Madame Riolette tystnade hastigt, då hon såg den blekhet, som öfverfor Sabre tapebos ansigte, Hon fruktade, att hon vari