FÅNGENSKAP. ROMAN I TVÅ DELAR AP OUIDA. FRÅN ENGELSKAN ÖFVERSATT AF O. C. Utan att afvakta något svar på sitt tilltal, hastade doktorn sin väg, otblig att återkomma till det parti ecart6e, hvilket han motvilligt mkst afbryta, då han fått den oväntade kallelsen. Ötfversten Btod ännu gvar med hårdt klappande hjerta och förvirrad tankegång. Det var mer än tjugu år sedan han lemnade sin hustru, som då ännu var i full besittning af ungdomens och skönhetens företräden; ban hade aldrig tänkt sig henne an nat än som vacker, och nu häpnade han vid erinringen om detta affallna, skrynkliga och 4ula ansigte, från hvilket -dryckenskapsJasten så skoningslöst förjagat hvarje spår af skönket. Bredvid detta framstod. för hauw minne Violets ljufva, förklarade anlete, och han ryste vid den förfärliga kontrasteh, I bang öron ljöd ännu hustruns hesa stämma, då ho, tiggande -honom om en skärf, väckte de graflagda minnena ur sin dödssöpsh och försatte honom tjugu år tillbaka i tiden. Blandade med hennes caritd, caritå, signors, hörde han Violets smekande röst hviska: Sorgen genom dig är mig långt ljufvars än lyckan genom någon annan: ) Så A. B. v:r 98-98. HS, 97-104, 106, 109, 111, 112, 114-390, 128—125, 128. 129, 121, 133, 185-158, 160.