Aftonbladet – 16 juli 1874, sida 3

BÄRAS ae SNT NESS RER rig svikande godhet madame Riolette så mycket lofordat, härvidlag ej utan skäl, Tillåter ni att jag talar vid er, monsieur ? , Med mycket nöje. Ni känner den, till hvilkens sjukbädd jag är kallad?: Sabretasche böjde hufvudet bifallande;, ett undvikande af sanningen hade aldrig fallit honom in. Ni är hennes make. Blodet rusade honom till ansigtet; detta oförberedda yttrande från en främlings läppar föreföll honom nästan som en förolämpning; hans hemlighet var då så vida bekant, att äfven denne okände utan misskund kastade honom den i ansigtet. Med hvad rätt gör ni mig sådana fråsor ? sade öfversten med en aktningsbjulande stolhet, som aldrig ouppmärksammad örbi giek någon. Med ingen annan rätt, monsieur, återog presten mildt, än den min önskan att rösta en ångerfull synderska ger mig, Under biktens helgd har hon anförtrutt mig hela sitt förflutna lif och alla sina förbryelser mot er; hon sade sig hafva btersett r för några timmar sedan och kan nu ej inna lugn, förrän hon anropat er om föråtelse. När madame Riolette berättade mig r stora barmhertighet mot den på gatan löende qvinnån, då tänkte jag, att det var uimlen, som i sin nåd förde eri hennes väg I det hon, förrän grafven slutes öfver henes hufvud, skall vinna tillgift af sin sh ljupt förorättade make. År hon döende? viskade Sabretasche ped knappast hörbar stämma. Ja, innan aftonsolen gått ned, har hon annolikt dragit sta sista suck. (Fa) orts.