Aftonbladet – 16 juli 1874, sida 3

O! hvilket djup af förnedring! Om bor någonsin uppsteg från denma sjukbädd skulle han med lagens kraft allt fortfarande vara ohjelpligt bunden vid denna årinkerska; hans blod stelnade vid tanken härpå han skulle velat tillkalla mennpiskor och frågat dem, om de i rättvisans namn kunde tilldöma honom att framgent vara fast kedjad vid denna varelse. Hon började vakna ur sin halfslummer slog långsamt upp ögonen och fästade dem med en vild, förvirrad blick på honom hastigt lade hon händerna öfver ansigte och mumlade med darrande och bruten röst QO santa Maria! misskunda dig öfver mig Jag har felat och syndat, jag erkänner det men tag honom härifrån, han dödar mig med sina lugna, sorgsna ögon, hvilka: blick genomtränger hela min själ! Jag va! galen — jag hatade honom och visste icke hvad jag gjorde, men, heliga Guds moder. kalla honom härifrån, jag är redo att kom ma till det djupaste helvetet, blott jag slipper se honom. Hans ögon — hans ögon 0 gode Jesus! — Hennes röst höjdes till genomträngande skrik, hon bäddade ned hufvudet ikuddarne och hela hennes varelse skälfde under de blickar hon anade ännu voro fästade på henne. Arma varelse, mumlade madame Rio lette, der hon satt i fönstersmygen, säker nalkas hennes gibta timme. Jag önskar at mylord . ville tillåta mig skicka efter Pere Lavoisier; om någon kan gifva en stackars syndare tröst, så är det väl han. Genomträngd af deltagande för den olyck liga, hvars vånda blef honom allt plågsam ed att skåda, försökte han att med nägr: ord på italienska lugna henne, men ljude af bennes modersmål ökade än ytterligar