Tyresö-kolonien ur praktisk synpunkt. I Bostadsbristen och deraf härflytande oskä ligt stegrade hyror synas för närvarand vara Stockholms mest brännande fråga, och denna fråga har å sin sida framkallat er mängd meningsutbyten och förslag med at seende å lämpligaste sättet, icke allenas att hämma kyrornas vidare stegring, utar äfven att tvinga dem tillbaka till siffror mera öfverensstämmande med den stora pu blikens tillgångar. Stockholmaren är i allmänhet icke myc ket praktisk, man kan gerna våga det på ståendet, men han är deremot mycket kon servativ, och att slå in på nya praktiska vägar eller taga för stora steg framåt vore detsamma som att förnärma den lugna tradi. tionella värdighet, med hvilken staden fort skrider i sin utveckling. Understundom uppvärmes dock det tröga sinnet af en el ler annan hetsighet. Det är då något förslag försigtigt framläggas och som utgifves för att fylla ett länge kändt be hof, Och är man då fyndig nog att bred. vid de kala siffrorna skapa accessoirer, som göra att det hela framträder i form af en liten idyll, så skall man i de flesta fall snart finna, huru rätt den gamle kung Gösta hade, då han yttrade: Jag vet nog att de svenske äro snare till att samtycka, sene till att utransaka. Och en sådan liten idyll är Tyresökolonien! Tiden är icke illa vald för idyllens presenterande, ty en hvar har väl slutligen börjat fundera öfver huru svårt och obe: qvämt det skulle blifva att i längden hålla ut med de dryga hyror, som husvärdarne veta att tilltvinga sig, med ty åtföljande uppsägningar och flyttoingar, och det är ju derföre icke mera än naturligt, att den stora allmänheten skall känna sig välvilligt stämd för en affär, som naturligtvis icke döljer några enskilda intressen, utan endast afser att bereda stockholmarne en angenäm vin teroch sommarbostad till billigt pris, och der, som det så vackert heter, alit själslif icke behöfde försummas.