Aftonbladet – 14 juli 1874, sida 3

NORGE. Den danske socialisten, sadelmakaregesälsen Janisen, som har spelat en ganska bedröflig roll i Kristiania och Drammen, har nyligen åter låtit höra af sig. Han sammaskallade nemligen enligt den norska tidningen Aftsnposten til i måndags efter middag et folkmöte under bar himmel på Tyveholmen i Pirperviken vid Kiistiania: men då på den utsatta tiden endsst 20—30 personer infunno sig, uppsköts mötet till sednare på aftonen, cch under tiden tillkännagafs mötet genom skrifna anslag på lyktstolparna i Piperviken. Kl. 8-9 infunno sig till följd häraf ett par hundra personer af alla samhällsklasser, qvinnor och barn inberäknade, på Tyvebolmen, der Jantsen kl. 9 besteg talasestolen, bredvid hvilken en polistjensteman bade tagit plats, och föreslog sin vän Ljungdahl till oriförande. De, som vilja anförtro L. detta hedersuppdrag, behagaie sträcka upp handen (allmän tyst Dad; ingen sträcker upp handen). Ljungdahl uppstiger på talarestolen och tackar för det förtrsesde, man har visat honom genom att välja honom till ordförande (skal. lande skratt). Föredrsgningslistan innehöll: Om arbetarnes rösträtt, yrkesföreningar. strikkers begagnande och berättigande (skratt) samt en förbehållen punkt-(!). Af dessa temata kom likväl endast det första under behandling, men om fjorton dagar skall ett nytt möte hållas, på hvilket man sannolikt äfven skall få veta, hvad den förbehållna punkten vill säga För öfrigt är det till följd af diskussionens beskaffenhet omöjligt att msdådela våra läsare en nägorlnuda begriplig redogörelse af anförandena och viätnöja oss derför med att lemna rågra profbitar, som kunna gifva en föreställning om mötets karakter. J.n sen höll först ett längre tal om bristerna i Norges statsförfattning och om nödvändigheten att gifva arbetarne rösträtt, Här i Kristiania, sade hav, är det nu så, att en person enligt de nya polisförordsingarna (Bravo! Hurra för dem!) icke ens kan visa sig på gatan i sin arbe:sdrägt (Da är fall! Det är icke sannt. Efter deita tal uppstod en längre paus, som gat oråförarden anledning att fråga, om det icke var nägon, som hade en ärlig tanke att framföra? (Kan då icke du prata? Du pratar bra, du!) Några ropade: Upp med studenten!, hvarmed man syftade på en student vid namn Fjörtot, hvilken har gjort sig bemärkt i Kristiania såsom socialist, hvaremot andra heldre ville höra ränksmidarne (ali.s storborgarne). Detta gednare gillades af Jantsen, gzom anmärkte, att ränk emidarpe stodo i hörnen och lurade (Fy då! Bravo!) Omciser beslöt ordföranden rättfärdiga det ofvsnnärnda ropet angående hans förmåga att prata., och började derför med ett tal, bvari han bland annat dukade upp den sanningen, att ingen är skapad att vara stortingsman, men alla äro skapade att vara menniskor; men han kum icke synnerligen längt, emedan det plötsligt ljöd från församlingen, att Haaken ville tala. Bemälde Haaken. som kort förut hade blif vit nedknpuffad från talarestolen, derför ait han hade bedt att bli förskonad från revolation, steg nu dit upp igen och började så här: Kan jag, Håaken Matisen, få lof att tala, herr oriförande? Fanden gale mig! Jantsen har lätt för at prata, men nu skall jag vederlägga honom i de mest graverande puzskterna. (Munterhet.) Om det icke finns kapital, hvart skulle vi då gå och arbsta, misa goda vänner och rikets öfverste domare? (Skratt) S!afvar? På min verkstad äro vi 350 man, och der gå vi, när vi vilja, och kowma, när vi vilja. Jag skall säga er ett exempel, herr Jantsen! Har ni något, och det fisns en man som har nägot, och en annan, som ingenting eger, sö skell ni nog anförtro hvad vi har ät honom, som eger något, men icke ät den andre. Så är det också med rösträtten (Bravo! Ordföranden ringer. Ned med talaren ! Haaken Matisen försvinner). Sedan flere talare haft ordet, bland dem slutligen Fjörtoft, föreslog denne en resolution, att församlivgen önskade allmän rösträtt med minoritetsval, och ordföraaden bad dem, som röstade för denna, sträcka upp handen. Nägra personer efterkommo uppmaniogen, hvarpå ordföranden under oändligt jubel tillkännagaf: Fjörstofts förslag är enhälligt antaget — så när som pä nägra rösters. Till slut kastade Jantsen ut bland de samlade nägra nummer af sin tidskrift: Arbeiderens Röst, et 80 cial-demokratiek Hefteskrift, udgivet af Drammens Haavdverkersvendeforsnirg(?), men tryckt i Kjöbenhavn med J. Ljungdahl till ansvarig. Kämpasdet om detta litterära alster var så ifrigt att ett väldigt slagamål uppstod, så att polisen måste blanda sig i saken, och så slutade detta första norska folkmöte på ett mycket folkligt sätt.