Aftonbladet – 14 juli 1874, sida 2

Samtliga de i dag hitkomna Paristidningarna diskutera Mac Mahons budskap. Pebats gillar det såsom görarde ett slut på all tvetydighet. Den anser monarkien och en imperialistisk restauration hädanefter säsom omöjliga och framhåller det republikanska septensatet som den enda möjliga lösningen. Thiers organ Bien Public betraktar oenighoten rellan kammaren och presidenten om betydelsen af lagen at den 209 November som en ytterst allvarsam sak och anser marskalkens påstående, att församliagen är fjettrad, för ett högst olyckligt uttryck, ehuru det utgör det tydligaste, som franska spröket kunde förskaffa. Tilningen säger: Hvad är det för en suveränitet, som bär fjettrar? Huru kan man vara verkligt suverän, om man är i bojor? Marskalkens öfverflödiga förklaring, att han vill försvara sin mekt figurerar på ett högst besynnerligt sätt i ett budskap, stäldt till församlingen af dess delegerade. Förgamlingen önskar synbarligen att snart upplösa sig, men det borde först öfver hvarje tvilvel upphöja regeringens republikanska kasakter eller uppmana regeringen att välja en By minister, ty det kabinett, mot hvilket det uttalat sig, kan ej länge förblifva vid makten utan att på eit betänkligt sätt försvära den nu började striden.Republique Frangaise, Gambettas tidning, lyckönskar regeringen till hennes beslut att öfvergifva chimererna och antaga ett pamn, som behagar henne. Den undviker att yttra sig om huruvida församlingen har rättighet att afhända sig sin suveränitet eller ej. Då nu monarkien är omöjlig och septennatet försvunnit likt ett fantom, anser den republiken för den enda grundval, som återstår och att dees erkännande är det enda arf, församlingen kan gifva sin efterträdare, Den bonapartistiska Pays lofordar marskalkens beslut att behålla sin plats oberoende af mivisteriella kriser och parlamentariska voteringar och intriger, samt yrkar att marskalken bör erhålla rättighet att upplösa församlingen. Frankrike, säger tidningen, lemnar na den parlamentariska regimen och inträder i den monarkiska regimen, Det är blott skada, att marskalken, hvars budskap utgör ett elags statskupp, icke direkt valdes af nationen, i hvilket fall han kunnat lösa problemet genom att vädja till nationen sjelf.Pays slutar med den anmärkningen, att ået tredje kejeardömet hade sitt ursprung i en parlamentarisk amarki. Times korrespondent i Paris lemnar förliden fredag följande skildring af några yttre förhållanden i nationalförsamlingen — en skildring, hvilken icke saknar intresse i dessa dagar, då så mycket talas och skrifves om denna församling, på hvars beslut i närvarande ögonblick så mycket beror. Korrespondenten skrifver: Att fransmännen äro födda till aktörer är ett faktum, som andra nationer för länge sedan hafva insett, men hvilket ieke ofta af dem sjelfva blifvit erkändt så öppet och i så lyckliga ordalag som i följande utdrag ur Temps: Vårt mest framstående natio: nella anlag är dramatiken. Hvem förstår väl att sätta i scen som vi? Hvem förstår väl som vi att gifva en teatralisk anstrykning åt allt? Hvad vi än syssla med krig eller politik, tro vi oss alltid vara på tiljorna, och låtom oss väl inse, att orsaken hvarför hela verlden har sina ögon fästa på oss, är att vi tillfredställa dess nyfikenhet och alltid äro färdiga att spela för den. Det var omöjligt att vara närvarande i församlingen i går, utan att frapperas af denna teatraliska karakter hos vära parlamentariska sammanträden, Det var bokstafligen som på teatern. Loger med eleganta qvinnor, på parterren ett haf af grå och gräsprängda hufvuden, allas ögon och alla teaterkikare riktade på seenen, det vill säga på tribunen. Omröstvingarna bildade mellanakterna. Utmärkta aktörer och bra ställen appläderades och om icke hvisslingar förekommo, så uttrycktes dock ogillandet med mummel och lazzi, Detta är en fullkomligt riktig beskrifning af församlingens utseende. Det är beklagligt, att de myndigheter som bestämma dessa saker, icke förstå hur kEhörareplatserna böra fördelas, Utrymmet är i sjelfva verket mycket stort och består af hela teatern med undantag af parterren; men det oaktadt hafva de utländska beskickningarna hvardera blott en plats och ät tidnivgsskrifvarne är upplåtet ett mycket inskränkt utrymne på en at de öfre läktarne, der det är mycket svårt att höra och der äfven i mättligt varmt väder, hettan och ångan från mängden inunder bli nästan qväfvande. Emellertid äro de bästa platserna i salongen, derreferenterna skulle kunna höra och ha plats att skrifva, upptagna af lättingar, som blott söka tidsfördrif och sicnesrörelser. Parisarne begifva sig till försawlingen alldeles som Wienboarne till en konsert i fria luften eller som Madridboarne till en tjurfäktning. Qvinnporna utgöra vanligen flertalet — icke blott bustrur och systrar till de deputerade, utan äfven alla andra slags qvinnor, bland dem icke f6 demi-monde-damer. Åtskilliga inbitna politiker i kjortlar försumma aldrig något sammanträde och deras ansigten äro lika kända i kammaren som sjelfva Buffets, och vida mer fruktade. Att vänts tystnad af stt sådant auditorium är en fåfäng förhoppning, och att ett sådant förbällande så länge kunnat fortfara, bevisar huru liten makt Iranska pressen har till och med i sin egen mfvudstad. Det var ett misstag, 4å Fourtous tal i ndagssammanträdet kallades vältaligt. Han gjoråe en oerhörd oratorisk ansträngting, men lyckades ej, hvilket bevisas af la ständiga afbrotten och de ironiska skrattsalfrorna, Den verkliga effekten af hans al skildras af Temps som fortsä:tning till van citerade jemförelse mellan törsamlinsen och en teater på följaude sätt: Ak