Aftonbladet – 13 juli 1874, sida 3

ärningskast vid dem bundit sina bjertan — vid dem kedjat sina namn. Samma afton anlände Jabretasche till Paris. Ryktet om den tyske prinsens frieri nade nått hans öron. Att hon skulle anjaga det, fraktade han ej ett ögonblick, men hans hjerta ömmade för alla de obehag hon genom sin vägran säkerligen skulle zxomma att lida, ty att detta parti i förällrarnes ögon skulle vara mycket önskvärdt, let. insåg han: Så snart ban aflemnat sitt regemente, lade ban till Paris för att göra sig undersättad om sakernas verkliga ställniog och, om äfven sjelf osedd, smyga sig till att ka sta en blick på det sköna ansigte, som en ;kng, i aå förhboppniogsrik lycka, strälat mot honom, Det var ungefär midnatt, då ban åkte ned till hennes föräldrars bostad vid Champs Blystes. En vagn stod utanför porten, trapporna voro rikt upplysta och några betjenter sprungo fram och åter. Hans hjerta klapsade vildt, då han efter ett ömonblick återsåg det ljufva, bleka ansigte, som aldrig, ander stridens larm, under de långa, mörka nätterna eller under de ännu längre, enformiga dagarpe, upphört att hägra för hans minne. Omedyeten om de ögon, som i så obeskriflig smärta och ömhet voro fästade på henne och af hvilka ea onda blick, som hon trodde, skulle varit mäktig att Återväcka henne sr döden, stod hon för en se kund och såg liknöjdt ned åt gatan; de ljusbruna, öfver skuldrorna böljande lockarne sammanhöllos af ett smalt briljanieradt band, kinderna hade mossrosena färg, 5gonez den azurblå himlens; de mörka ringarve, som sorgen målat derunder, för. Jänade dem en ökad glans; i hvarje rörelse