Aftonbladet – 13 juli 1874, sida 3

MV ---—-— b —tNmN NO OO Nej, Violet nej, och likväl, om jag vore fullkomligt oegennyttig, borde jag bedja dig att glömma mig och, om du gjorde det, glädjas öfver din återvunna frid. Violet! mitt lifs bästa tanke och högsta känsla, hör hvad jag i en stund full af heligt allvar har att säga dig; skulle du hog någon annan kunna finna den sällhet, som ödet nekade mig att genom den ömmasta käarlek skänka dig, så bamnlys ur ditt minne den, hvars alla drömmar om framtidsväl endast blefvo törnen i dina förboppningara förr sk friska rosor. Blit lyeklig med en annan och jag skall aldrig förebrå dig. Täok icke på hvad jag kommer att lida; från mina läppar skall ingen klagan någo sin störa ditt lugn. Jag skall försöka, att tacka Gad, att Han vänåe dina Berger i fröjd, och kanske skall jag en dag lära mig att välsigna den, som terskänkte ditt hjerta den frid, jag under några år beröfvat dig — sök lyckan hos någon annan — han tystnade, ögonen stodo fulla af klara tårar, hans röst var bruten och öfver de ädl; manliga dragen låg ett uttryck af sublim sorgsenhet; han var genomträngd af käns. lor, hvilka förgäfves sökte att i ord finua sin rätta tolkning — för den hopplösa kärleken eger språket ingen tröst. Hon såg upp i hans ansj; genom trädens grenar smög Bånenstråle, som gaf ökad glans åt hennes underbart sköna ögon; hon log e4 smärtans och kärlekens heliga smble-.nje — ett sådant, som en qvinna från stopstocken skulle, såsom Bitt hjertas sista helsning, skänka den man, hoa i lifd., älskat bögst (Forts.)