ordning. Kerdrel återtog nu sitt förslag om en ren och enkel dagorgniag. Försam lingen röstade derefter först om ILncien Bruns förslag, som förkastades med 80 röster mot 379, af hvilka 90 tillhörde den moderata högern, som förenat sig med högra centen. Doerefter voterades Paris dagordning som förkastades med 368 röster mot 330. Efter denna votering uppstod mycket bulier och oväsen, så att sammanträdet för en stund mäste uppskjutas. Då sammanträdet åter kunde fortsättas, föreslog Datirel föl jande dagordning: Församlingen, som ogillar kabinettet för det bruk detsamma gjort af belägringstillståndets makt, öfvergår till dagordningea. General Changarnier före slog derefter en ren och enkel dagordning, hvilken antogs med 339 röster mot 315. Omedelbart efter sammanträdets slut in lemnade, som redan är bekant, ministeren sin afskedsansökan, hvilken dock Mac Mahon genast och i de bestämdaste ordalag afslog. I stället beslöts att ett budskap följande dagen skulle tillställas församlingen. Man rådplägade hela natten om innehållet af budskapet och hann först på morgonen få detsamma affattadt. I första utkastet förekom äfven en resolution, att församlingen skulle tills vidare hemförlofvas, på det att den närvarande jäsningen skulle få tid att lägga sig. Denna punkt borttogs dock på invändning af en del bland ministrarne, som förklarade, att regeringen öfverskrede sina funktioner genom att underställa församlingen resolutioner. Budskapet upplästes i torsdagssammanträdet af general de Cissey, hvars vanligen svaga stämma nu, till följd af stundens betydelse, fick ett kraftigt, nästan kommando artadt tonfall. Skrifvelsen, som är affattad i ett ytterst knaggligt språk, något mycket ovanligt i franska regeringspublikationer, är af följande lydelse: Mine herrar! Då I genom lagen af den 20 November i mina händer öfverlemnade den verkställande måkten för sju år, villen I, ställande det mandat, som jag erhöll af edra röster, öfver all tvist, gifva åt intressena den säkerhet, som är nödvändig för dem och som prekära institutioner äro oförmögna att förskaffa dem. Församlingens votum har ålagt mig stora pligter, för hvilka jag är ansvarig inför Frankrike, och hvilka det i intet fall är mig tillåtet att undandraga mig. Det har uppdragit åt mig rättigheter, af hvilka jag aldrig skall betjena mig utan till landets väl. Den makt. hvar med I hafven beklädt mig, har en bestämd varaktighet, och ert förtroende har gjort den orubblig; i det I hafven uppskjutit voteringen om de konstitutionella lagarna. hafven I velat, genom att tillskrifva mig dem, lägga ett band på er suveränitet. För att skydda denna makt, hvilken icke kan förkortas till tiden, skall jag begagna de medel, med hvilka lagarne förse mig. Då jag handlar så, motsvarar jag för öfrigt. jag är viss derom, församlingens förväntningar och vilja, som då hon för sju år stälde mig i spet sen för Frankrikes regering, afsåg att skapa en stabel, stark och aktad makt. Men lagen af den 20 November bör kompletteras; församlingen, som lofvat att gifva åt den af henne gruudade makten de organer utan hvilka han icke skulle med framgång kunna verka, kan icke tänka på att omintetgöra sin förbindelse. Må kon tillåta mig att i dag på ett enträget sätt påminna henne derom och ära af henne ett ofördröjligt verkställande af denna förbindelse. Landet önskar organiserandet af den offentliga makten, som skall för henne vara en underpanvt på stabilitet. Det är nödvändigt att de uppskjutva frågorna blifva lösta. Nytt dröjsmål skalle, genom att förlänga ovissheten, hindra affärerna, skada deras utveckling och framgång Församlingens patriotism skall icke svika de förbindelser, som det återstår henne att fullborda. Hon skall gifva landet, hvad hon är det skyl digt och hvad det väntar af henne. I namn af de; största intressen, besvär jag henne att fullborda sitt verk, att utan dröjsmål öfverlägga om de frågor, som icke böra längre vara olösta. Sinnenas lugn fordrar det. Enade i samma an svarighet, skola församlingen och Pe rgang vara villiga att samfäldt uppfylla alla de plig. ter, som åligga dem. Det gifves dock ingen mer bjudande pligt än den som består uti att tillförsäkra landet, genom definitiva institutio ner, det lugn, den säkerhet och den frid. som det behöfver. Jag uppdrager åt mina ministrar att ofördröjligen :delgifva : kommissionen för beredandet af dekonstitutionella lagarne, de ae hvilka jag anser väsentligt att vid a. Eadast från några få af högra centerns bänkar vhördes bifallsyttringar, hvilka på ett pinsamt sätt kontrasterade mot den iskyla, hvarmed den öfvervägande majoriteten af församlingen mottog budskapet. Från yt versta högern förnummos rögra stönande läten vid det ställe, der det säges att församligen sjelf fjettrat sin ms-joritet, Omedelbart efter budskapets uppläsande begärde Casimir Pårier, att hans lagförslag, undertecknadt med ett namn som vore främmande för all tvetydighet och allt bedrägeri, och för hvilket församlingen den 15 Juni vote rat skyndsam behandlig, skulle utan dröjs mål rapporteras från komiten. Ordföranden i tretiomannakomiten Batbie förklarade att Pe risrs motion vore öfverflödig, enär rapporten vore färdig och skalle inlamnas på måndagen. I. Perier förklarade sig nöjd med denna försäkran. Raoul Duval, som misstänkes vara bonapartist, men som i sjelfva verket icke i tillhör något parti, väckte derefter mowion om församlingens upplösning. Motionen in ; leddes af er talangfullt affattad motivering, hvilken framhölls, att alla täflande dyna-. stier efter hvarandra hade misslyckats, att örsamlingen genom sin splittring var oförnögen att uträtta något, och att ett väd ande till landet vore den enda lösningen M svårigheten. Han vore sjelf för ett ple oiscit, men då en stor majoritet i försam ingen vore emot ett direkt rådfrågande af tationen, ville Han åtnöja sig med allmänna val, hvilka han föreslog böra hål!ag den 25 Iktober, för att den nya församlingen nåra dagar derefter skulle sammanträda, Jan yrkade skyndsam behandling för sitt örslag. Deputeraden Lepere af yitersta venstern understödde Dnvals aukållan om kyndsam bshandjing för motionen. Här mot uppträdde med mycken värme Casimir Perier, som ville att de konstitutionella lag örslagen skulle diskuteras och antagas, inlad man störtade landet i okända öden !: