En man, hvars namn är ett af de största och ärorikaste, som vår samtid har att öfverlemna åt fäderneslandets häfder, har upphört att räknas bland de lefvandes antal. Johan August Gripenstedt har i dag på f. m. aflidit. Den sena timme då sorgebudet når oss, tillåter oss icke att i dag lemna någon utförligare teckning af den bortgångnes lefnad och af hans arbete i fäderneslandets tjenst. Det må vi dock redan nu säga, att om i vårt tidehvarf Sverige egt några statsmän, i detta ords större och mera omfattande betydelse, så har Johan August Gripenstedt fullgod: rätt att bland dem nämnas såsom en bland de främste, kanske den allra främste. Och) om i senare tider, under förhand-i lingarne rörande fosterlandets stora frågor, det svenska språket klingat kraftigt, fulltonigt och skönt, så var det då det ljungade från hans läppar; om hos någon innehållets klarhet, bevisningens styrka och formens skönhet funnits förenade, så har det för visso varit hos honom. Beklagligen var hans offentliga bana afslutad redan innan hans lif slocknade i döden, och redan länge hade föga eller intet hopp funnits att hans vältaliga stämma någonsin mer skulle låta höra sig i rådslagen om landets angelägenheter. De kroppsliga krafterna hade länge stått if ett alltför stört missförhållande till nitet, till arbetshågen, till viljekraften, och de brötos derför alltför tidigt. Den ännu lifskraftiga anden fann sig sviken k af redskapet för sin verksamhet, och den hårda pröfningen blef friherre Gripenstedt förbehållen, att nödgas träda tillbaka från den I plats i ledet bland kämparne för lagbunden frihet, för väl afvägdak samhällsinstitutioner, för ett påk samma gång sansadt och förtrö-R stansfullt framåtskridande på den fi materiella utvecklingens bana. kf Han hade dock stått der längef nog för att verka mer för fosterlandet i alla dessa riktningar än de fleste bland hans samtida, och K han lefde också länge nog för att 6 skåda det, som han gjort och verkat, börja bära välsignelserikakf frukter. i: Förbehållande oss att i morgon få lemna en utförligare skil-F dring af den ärorika och gag-K nande lefnad, hvars slut vi här omförmält, nämna vi för dagen K endast, att friherre Gripenstedt, ö var född den 11 Aug. 1813; bör-H jade sin politiska bana vid 18405 —1841 årens riksdag såsom re-K presentant på riddarhuset; inkallades i April 1848 i konungens råd såsom konsultativt statsråd, samt öfvertog i Maj 1856 chefskapet för finansdepartementet, ff hvilket han innehade till år 1867. Vid slutet af nästlidet års riksdag afsade han sig förtroendet att vara ombud för hufvudstaden fö i riksdagens Andra kammare, hvilket han innehaft alltsedan den nya riksdagsordningens införande. Hf Det var med denna afsägelse han trädde tillbaka från det offentliga lifvet. Dödsbudet, som yi i dag bringa, kommer icke oväntadt, Den, hufvudsakligen genom öfveransträngning i arbete ådragna sjuklighet, som gjorde de sista åren af frih. Gripenstedts lefnad så ytterst smärtfulla, var af den allvarsamma beskaffenhet, att slu-Å tet kunde när som helst motses. En skenbar förbättring hade väl inträdt på försommaren, men sedan i tisdags förvärrades tillståndet märkbart, och en tillstötande affektion åt lungan bidrog att ända den freidade statsmannens lif.