nn TRETTONDE KAPITLET. Den hustru, vid hvilken Sabretasche var bunden. Måvens strålar försilfrade de blekgröna träden i Tnilerierna; Seine ringlade sig -genom den gamla staden u8der dess vackra broar och smög sig smekande omkring St Germains lummiga parker, hvarest de åldriga, vördnadsbjudande ekarne, som lyssvat till Louise de la Vallidres ljufva kärleksbekännelser, just au höllo på att veckla ut sin späda grönska, Det led mot natten; lugn och klar hvälfde sig himlen öfver den bullrande staden, som, likt ett bortskämåt barn, jollrande smektes vid Seinens barm, Framför den venetianska, från golt till tak höga spegeln i sitt laxuösa toilsttrum stod säsongens beryktade skönhet, färdigklädd till ena bal hos hertiginnan de la Vieillecour, under det kammarjungfrun knäppte briljantarmbanden kring hennes handleder, darrade hon ännu ofrivilligt vid minnet af de ord hon hört från sin brors läppar. Vid fönstret i sin mera anspråkslösa men tysta och fridfalla kammare satt. Alma Tressillian och betraktade det af glimmande stjernor öfversällade himlahvalf. vet. En helig glädje fyllde hennes själ vid tanken på, att de Vigne skulle komma hem och att den lycka, som så våldsamt blef henne beröfvad, au skulle blifva henne återskänkt! (Forts.) .. Fina namn. Nyligen döptes i Örebro en siten pilt till Buardo N-vado fåntoppidan. Han tillbör en slägt och genom sin fader också ett yrke (skrädderiet), i hvilka många granna och besynnerligå förnamn förekomma; men få torde i der vägen öfverglänsa denne unge verldsborgares,