Aftonbladet – 11 juli 1874, sida 3

De Vigne tecknade jakande och en ömse: eidig handtrycknving beseglade deras tysta öfverenskommelse. Sabretasche var en ailltför god kamrat och ädeisinnadi fördragsam menpniska, ait med ett ord hänsyfta på sin spådom, hvilken nu, i trots at all de Vignes fordna säkerhet, tycktes gått i fuil bordan, Trenne veckor sedan vårt regemente brutit upp och afseglat till England, satt jag en afton vid de Vignes säng ech försökte genom att läsa högt för honom skingra det svårmod, som hans längtan efter tillfrisk nande dagligen. ökade. Jag blef glad, då en af hans kamrater från det indiska fälttäöget anmäldes och visades in i rummet; kauske skulle ban bättre än jag kunna förströ honom. Det var en major vid drott ningens kavalleri, vid namn de Vine — en namvlikhet med de Vigne, tillräckligt stor att föranleda många förvecklingar. De pratade en stund om sina gamla Scindeminnen och de Vine uttryckte sin ledsnad öfver Granvilles sjnkdom samt gratulerade honom till de utmärkelser han under sista kriget vunnit. Vid dem fäste sig de Vigne föga, men gladde sig i medvetendet, att han uppfyllt sin pligt. Majoren uppsteg, sade farväl och skulle just lemna rummet, då han hastigt vände sig om, Jag hade så när glömt den väsentligaste anledningen, hvarföre jag kom hit. Detta bref till dig har blifvit skickadt efter mig, från Calcutta till Delhi, från Delbi till Rohileonde och Gud vet icke hvart, tills det slatligen för en mårad sedan kom mig till handa, Jog stod just i begrepp stt öppna det, då jag observerade get i namnet och adressen Krim, som de åsnorna på posten tyckas alldeles bafva förbisett, Din korre