Aftonbladet – 11 juli 1874, sida 3

val trycka en kyss på hennes läppar; hans kärlek var omutlig som döden, den måste ega allt eller intet. Under dessa länga vinternätter, då han sömnlös vände sig på den h rda bädden i sitt tält, ljödo Curlys ord som röster ifrån grafven ofta i bans öron, Såsom tårarne äro ett aflopp för smärtan, sä blefvo de ljusnande tankarne en källa till tröst i bang tysta, bittra lidarden. Var då bans eget framfarna lif så rent och felfritt, att han bade. rätt att sätta sig till doms öfver anpdras förvil!lelser, och synder? De Vigne kom ihfg Sabretasches yttrande, lät honom som står se till att han icke faller, och huru han då med bån svarat: att han skulle anse det som ett nidingsdåd, om han, den bundne mannen, narrade till sig en ung, oskyldig flickas kärlek; likväl hade hedern fött vika för kärleken och han hade glömt sitt äktenskap, tills yppandet deraf skulle kommit för sent, Om -hennås känslor mot honom varit hycklade och bon med full besinning låvat sitt öra åt Vane Castletuns förgiftande smicker, då anade han, att hennes öde nu skulle vara det värsta, men då ville han uppsöka och på afstånd rädda henne från nya faror. Hade hon varit sann emot honom, men i sin öfvergifvenhet och brist på kännedom af verlden ltit sig vilseledas, då skulle han, i hvilket djup hon än sjunkit, räcka henne gin band till bjelp, hämnas hennes oförrätter och, om bang namn någonsinimera odeladt blef hans eget, gilva henne det till upprättelse inför verlden, Genom de mörka skoggorna i hans själ kastade deltagandet och försoningen sina klara. ljusa strålar; banps kärlek blef mildare, ädlare och mera fördragsam och under dessa långa, iskalla, pinsamma Dätters ångestfulla vaka gjorde