Aftonbladet – 11 juli 1874, sida 2

volitiska motståndare. En prest vid namn Leyendecker från närheten af Trier har blifvit dömd till två månaders fängelse, derför utt han från predikstolen förklarat, ati protestanterne vore bofvar och judarn3 lögnare och bedragare, som gRkulle beröfva de kristhe leras sista blodsdroppe. Inför rätten på stod Leyendecker, att han blott förklarat, att ibland protestanterne och judarne funnes oofvar och kanaljer, likasom i alla andra samfund. I Saarbricken har en lekmannanediem af katolska föreningen blifvit dömd ill 160 thalers böter, och i händelse af bristande tillgäng till böteraas betalande till tre veckors fängelse, för ett tal, som han höllit i den nämnda föreningen. Medlemnen af tyska riksdagen Most har blifvit lömd till vitton månaders fängelse, derför att han begagnat ett språk, som ansigs vara egnadt att egga till våldsamhet, och derför att han förolämpat armen. Vederbörande iomktol har äfven stadfäst den dom, genom hvilken utgifvaren af den ultiramontana tidningen Germania dömdes till tolf månaders fängelse för de: språk han fört mot kejsaren och furst Bismarck, Sedan den domen afkuonades, hafva fyra artiklar i samma anda förekommit i tidningen, hvarför öfverdomstolen skärpte straffet från 200 till 400 thalers böter och med ytterligare en månads fängelse. Den plikt af 400 thaler, hvartill biskopen af Paderborn döwdes, har pu blifvit betald af en person i biskopens stift, enär inga tillgångar funnos till följd deraf, att biskopen vid rättegångens början öfver lät all sin egendom på sia broder. Rätten beelöt at: mottaga plikten trots biskopens protest, gom ville undergå det fängelsestraff, hvartill han blifvit dömd i händelse af bristaude medel till böternas betalande. Erkeoiskop Ledochowsky har nu vistats fem månader i fängelse. Hans vänner säga, att bang helsa icke tagit någon skada. Baier ska regeriogen har underrättat gammalkatolikerne, att ehuru hon icke kan gifva bi skop Reinkens uttrycklig tillåtelse att verkställa biskopliga förrättningar, vill hon dock icke hindra honom att anställa ena korfirmatior i Keizpfen, och hon har afslagit biskopens af Augsburg begäran att bon skulle förbjuda denna kyrkliga akt. Efter att ha gjort en resa i Schlesien och östra Preus sen, kommer Reinkens att begifva sig till Kempten. I Eisenach har nyligen hållits en socia-: listisk fest, om hvilken en korrespondent till National-Zeitung berättar följande: Biand de nummer, som bebädades i programmet, förekom ett festtal af riksdagsman Liebknecht. Detta program hade i strid med presslagens bestämmelser utkommit utan tillkännagifvande om bokiryc karens namn och vistelseort, och detsamma var förhållandet med en till medlemmarne af den sociaidemokrariska föreningen utdelad festsäng, som äfven var lagstridig till sitt innehåll, enär den rent af predikade uppror. Den kan i korthet återgifvas sk lunda: Ailt hvad industrien frambrgt har man arbetarne att tacka för, hvilka det oaktadt lefva i den största nöd; de släpa från morgon till qväll för att andra skola kunna lefva i sysslolöshet och öfverflöd; det är de, som drifva verldshjnlet, och dock äro de rättslösa i staten; de hafva ständigt lefvat i träldom, ofta mäst offra lif och blod och alltid blifvit bedragna. Nu måste de vakna upp, samla sina krafter, svärja den röda fanan trohet och öfvermannpa sina fiender och tyranner. Omqvädet vid hvarje vers lyder skiunda! Auf, auf ikr Arbeitsmänner, auf, auf Proletariat! Sedan i fredags en husvisitation egt rum hos socialisternes chef i Eisenach, skomakaren Giftey, arresterades denne, och det förordnades att sängen och programmet skulle konfiskeras. Följande dag skola äfven flere bland de förnämste talarne från andra orter ba blifvit arresterade, och dermed hade festen fått dödsknäppen. Talarne åtnöjde sig med att anställa genialiska jemförelser mellan arhetshästar och lyxbästar, och församlingen, i hvilken för öfrigt rådde stor oenighet, upplöste sig efter hand, i synnerhet då de främmande deltagarne hastigt begåfvo sig bort. I Eisenach är man trött vid det socialistiska oväsen, som inrotat sig der, Det lilla tyska furstendömet Lippe har, såsom vi förut omnämnt, redan en längre tid varit hemsökt af en svär författningsstrid, som dock icke haft andra följder, än att kabinvettsministern Fiettwell med stort lugn funnit sig i det oundgängliga och regerat utan nägon landtdag. Förhållandet är, att regeringen oktrojerade en ny provisorisk landtdag, som lippeska framstegspartiet under ledning af syndicus Hans: mann icke ville erkänna, enär det ständigt vägrade att åter upptaga lagstiftningsarbe tet på någon annan grundval än vallagen af 1848. Framstegspartiet har emellertid råkat i ett obehagligt dilemma, derigenom att en föreslagen och redan påbörjad jernvägslinie mellan Lemförde och Bargheim, som anlades för de preussiska och lippeska staternas räkning, hotar att undergräfva den rättsliga grundval, hvarpå hr Hausmann har stält sig, och göra ett slut på författoingsstriden, Jernvägsanläggningen kan nemligen icke fullbordas, utan att lippeska landtdagen sammanträder efter den provisoriska lagen och anslår erforderliga medel dertill, och då befolkningen bellre vill ba den nya jernvägen än den gamla vallagen, är det all möjlig utsigt, att man skall lemna hr Hausmann och framstegspartiet i sticket, För att undvika denna ebehagliga situation har derför partiet i ett möte den 28 förliden månad beslutit, att det skall låta invälja sig i landtdagen å grundvalen af den provisoriska vallagen, H fall ett förslag om anläggningen af en jernväg kommer att föreläggas den samma, dock under uttryckligt förbehåll af begge parternas rättigheter och utan nägon som helst prejudice för författninogskonflikten. Det tillägges, att kabinettsministern Flotts well har förklarat detta anbud för antagligt och betraktar det eom en början till en utjemning at alla tvister. Detta är en kostlig illustration till småstaternas kråkvinkelssystem och det slags konstitutionella förhållanden, som trifvas der; men vi betvifla ej, att många radikala brackor skola rekommendera oss dem som ett skönt och uppiyftande mönster till efterföijd.e i