rjugn pinsamma, länga månader varit skild ifrån. Hon låste in siva penningar uti en lönläda (så försigtig hade den af naturen så föga misstäsksamma Alma nu blitvit!) och gick att uppsöka Violet, för att säga heune det hon inom kort mäste lemna familjen Molymux. De unga flickorua hade biifvit verkligt fästade vid hvarandra och Alma kande lika litet underlätta att känna sig tacksam för all den vänlighet Violet visat hesne, som Violet att uppskatta och värdera Almas ovanligt älskvärda egenskaper, så naturliga hos henne, som sången hos fågelu och aftonvindens lek kring blommorna. Miss Molymux satt uti ett litet inre förmak och Alma observerade heone icke genast; hon ämnade just vända om, då hon från det yttre rummet fick höra unge lord Molymuxs röst. Som du vet är jag en god skytt, Violet sade han. Ja, jag har hört det, svarade systorn något öfyerraskad af detta oförberedda yttrande. Brodran kom in och satte sig bred vid henne. Alma hade dragit sig tillbaka i den närliggaude salongen. Näväl, om, du icke vill gifta dig med Wallenstein, så skjuter jag Sabretasche här — just här i pannan, der lifvet ögonblickligt upphör. Lancisrerna äro pu hemförlofvade, och så fort öfversten landstigiti England, skickar jag honom en utmaning. Ett dämpadt skri af fasa bröt sig öfver Violets läppar: Alma sprang utan tvekan in i rummet, hon säg att Violet rest sig från brodrens sida, hennes bleka förfårade ansigte var vändt mot honom och hon stirrade på honom, såsom den uppskrämda fågeln på ormen, Store Gad! du vill begå eit mord! Mord! bvilken id6! Dueller äro tillåtna, åtminstone här i landet och jag förmodar, att ditt ideal, oaktadt all sin beder, fisner sin väg bit till dig. Hör mig, Violet! Du mäste. allvarsamt taladt, vara från dina sinnen, då du på detta sätt tänker taga slöjan, derför att öfversten ej kan gifta sig