enisgen i Englaxd behandlar nu Kochstate ed det förakt, han förtjegar. I början var t bestämdt, att Chronique skulle a. komna bs en ansedd firma, men jå denna märkte, il hvilkes grad viaden hade vändt sig, ile den ej ha något med saken att göra, h Rochefort har måst vända sig till en sit obskur bokhandlare. Och bvilket intryck ar den nya upplagan al Lanterne gjort ph abliken ? Derpå lemnar korrespondenter U Kölnische Zeitung följande svar: Då g i dag infaon mig bor flere at våra större okhandlare för att köps ett exemplar af hronique, kunde jag icke få ett aXdant hos Agon at dem, ja de tycktes till och med änna sig förnärmade, derför att jag onde ataga att ett sådant alster skulle fiv 036 os dem. Hvad innehållet angår. anför kotsspondorten flere utdrag, bvaraf man finer, att Rochefort skrifver i samma anda ym i Lanterne, men man får tillika det inryck, att han gått mycket tillbaka, hvilket auske dock har sin orsak i de helt förämrade förhållandena. Denna bakgrund, sow af hans giftiga qvickhet dess relief, har elt och hället försvunnit. Rochefort söker entvå sig och väcka medlisande genom att ppräkna en mängd förbrytelser, som ham ske föröftat, men som hans fiender, enligt ans pästående, tillvitat honom. Till och wed om han verkligen blifvit beskyld för sker, som. han, ieke föröfvat, återstå dock örbrytelser nog, och kan skall icke bringa em i glömska genom en oskyldig min. Hans eteende under kommunen var så skändligt, tt bans ord icko skola komma att utölva ågot ivflytande på bans landsmän. Har kall ba för afsigt att låta inemngla mMasor af den franska upplagan af Chronique fver gränsen. Denna operation skall nAler närvarande förbällanden bli mycket svår, ch till och med om den lyckader, skall kriften blott finna få köpare. Hans fbänga skall få en svår stöt, då hanvser, bur öga man bryr sig om hbans författarskap, ch som penningepeknlation skall saken vara Mdeles förfelad. Han skall sannolikt icke vå den förtjena 12.000 fres i veckar. hvilet belopp Lanterne atkastade under sin mest siänsande tid. Den engelska regeringen och pressen be.rakta kopgressen i Bruxelles med samma nisstroende och visa samma farhågor för iesg resultat. Trots de grundsatser, som len eljest erkänner sig omfatta, har den pu, lå det icke gäller att uttala önskoisgar, varigenom man för goåt pris kan stä med oalmer i båda händerna, utan att fatta bedut af praktisk betydelse, en mängd ihvändningar att göra mot planen att förmildra srigets olyckor genom en internationel öf verenskommelse. I Daily News heter det t.ex: Det gitves ingen swid, i bvilker let är svårare för motständarne att uppnå an tfverevskommelse, än då det gäller att hestämma gränserna, inom hvilka krig.operationerna böra bålla fig. Mär, som aobestridligen äro iifvade af bömana grundsatser, hafva stundom kommit till sllieles motsatta resultat i. denna sak. -Cobden: och Mill voro sålunda af alldeles olika äsigter i denna fråga. Den eue ville gerna begrävsa krigets fasor så, att de-blott skulle träffa de kämpande, under det den andre önskade, att äe olyckor, som fievdtligheter medföra, skulle hemsöka befolkningen, derför att den då skulle vara intresserad uti att förbindra dessa hatiobelta dueller. Pa regering sådan som den engelska bör moget öfverväxa, hvad den gör förrän-den sluter Big till dea ena eller den audra af desea Bsigter. Det är klart att den första keigten, till och med om den vore riktig, sknile komma att tynga hårdare på vårt land än på dess grannar. Det är visst, att vii Paristraktaten i högre grad än nägot annat folk afstodo från vira offensiva medel. Vi mäste ständigt ha vär uppmärksämhet särskildt riktad på, att vår maritima makt kan begagnas med sin fuila kraft, och i denna riktving skulle det vara svårt för oss att göra någon eftergift, till och med om man Kberopade humanitetaskäl. Ett reglemente, som för tio år sedan skulle ha varit fullkomligt antagligt för Österrike med dess förladdningsgevär. skulle säkert icke ha varit passande för Preussen, gora hade tändnålsgevär, och dock kan det vara en bumanitetsfråga att bestämma hura många skott, som skola aflossas i hvarje minnt, Vär flotta är våra bakladdvingsgevär och man bör icke vänta, att vi lättsinnigt skola afetå från våra fördelar. Det fisnes i detta uttalande i synpnerbet två anmärkvingsr, som förtjena att frawställas, nemligen ait Eagland förkastar en grundsats, till och med när den är riktig, då dess genomförande anses skadligt för dess intressen, och derjemte att alla humana betraktelser finna döfva öron i England, då landet skall flägga sig den minsta Toskränkalng i anordningen af sina anfallsmedel. Krigsoperationerza i norra Spaxien lära, enligt telegram från Santander, icke komma att börja förrän om 14 dagar. Denre publikänska armea har besatt Laraga, Olete och Tafalla, och det berättas att general Zabala skall lemna öfverbefälet kt general Moriones, De bida nämnds geveralerna blefvo för öfrigt vid ankomsten till högqvarteret mottagia med entusiasm af trupperna. Garnisonen i Bilbao har blifvit ansenligt minskad, e när en del deraf blifvit sänd till uorra armen, och. till foijd deraf ha carlisterne genast besatt en del at de vigtigaste punkterna i staders närhet. Enligt telegram från Madrid af den 3 och 4 dennes ba generalerna Ecbague och Marti nos Campos hegärt afsked på erundatförsvagad helsa. Den republikanska nordarmen skall förstärkas med 30000 man, och den nya reserven, som kommer att inkallas, skall uppbringas till en totsletyrka af 200,000 man(?). Den 4 dennes böll Zsbala ec stor revy med nordarmen--och höll ett tai till sina officerare, i hvilket han med stor kraft framböll, att alla politiska äsigtef borde vika för den enda tauken. carlisternes un: dertryckande. OCarlistiska generalen Lizaraga, som nyligen frän Frankrike begifvit sig till Spanien, har fött öfverbetälet öfver banden i Catalonien. I Arragonien tyckas presendentens bröder nn ha slagit republir fäanerna Under general Palacias. Närmare